Dånar i hjärnan
Det stormar och drar kallt – okej. Det står jag ut med. Men ljudet! Allt jag tänker läggs ovanpå en ljudkuliss med dånande, vrålande vindar. Jag hör inte tydligt vad jag tänker. Mina öron längtar efter tystnad.
2
kommentarer
Det har funnits morgnar där fläktarna i huset stått still. Tystnaden är fascinerande. Är det detta som kallas tyst? frågar man sig.
Där vi hade sommarstuga förut kunde det ibland vara ”helt” tyst. En del besökare tyckte det var obehagligt. Ibland måste man ha ljud eller musik i öronen – ibland behöver man tystnad. Tystnad som är som att skölja öronen med klart vatten.