Egentligen var jag helt säker på att jag bloggat om de här två konstiga minimala olyckorna innan, men när jag sökte i bloggen så hade jag tydligen inte det. Det är ju märkligt att jag kunnat undanhålla er dess två intressanta händelser ur mitt liv?
Del 3) Att sticka sig på ost. Vaddå? Kan man sticka sig på ost tänker du och jajjamen, det kan man! Det är bara en fråga om att lyckas få till en hård osttråd som man sedan med mikroskopisk precision trycker in i tummen. J-r så ont det gjorde. Infekterat blev det också – jag fick trycka ut var ett par gånger och det tog nog två veckor innan det var läkt.
Hur det gick till? Tja, jag hade en väldigt stressad dag. Vi bodde då i en lägenhet i Växjö. Jag hastade ut i köket för att värma en Billy-pizza i micron och så tillbaka till kontoret. Pang, så gick strömmen. Irriterad. Bytte säkring. Drog igång micron en gång till. Pang, så small säkringen igen. Då drog jag ur sladden, satte i en ny säkring och tryckte i sladden i vägguttaget igen. Swosch så kom det en blå blixt ur vägguttaget.
-Hm, tänkte jag, det kanske är något farligt på gång?
Jag ringde el-jouren som kom ilande och konstaterade att det var en amatör som satt fast vägguttaget (hyresgästerna innan oss). Nästan allt var rätt gjort utom den lilla detaljen med att det var för klen kabel. Plasthöljet hade helt enkelt brunnit upp.
–Nu har du haft tur, sa elkillen. Hade du hållit ena handen i diskbänken samtidigt som du fixade med stickproppen i vägguttaget hade du kanske inte stått här nu. Ooops!
Nåväl. Allt gick ju bra. Elkillen for iväg och jag återgick till min pizzabit, som vid det här laget hade tinat en del och antagligen var det därför som själva ostsmältningen blev lite annorlunda och extra trådig. Sen stelnade en tråd och… resten har du läst ovan.
Del 4) Att sticka sig på fisk. Jag har badat på gotländska stränder nästan varje sommar i hela mitt 46-åriga liv men blott en gång har jag råkat ut för att en liten uschlig fisk spolats iland och förrädiskt lagt sig bland lite tång i strandkanten. Jag var glatt på väg ner i vattnet när det stack till. Jag tror att det var en spigg. De lär har en giftig tagg. Vad det än var för fisk så stacks den rejält.
Jag hade problem med foten i två månader efteråt! Mer eller mindre. När det var som värst kunde jag inte stödja på foten och så POFF var det lugnt igen när jag precis tänkt gå till doktorn, så jag gick inte och då blev det sämre igen. Så där höll det på. Det gick inte att se någon tagg, det fanns inget att plocka bort. Mot slutet bildades det var i foten och då äntligen sprack det, varen rann ut och sen var allt bra. Vilken lättnad!
