Råkade se en notis i Syd-Österbotten om att ett baltiskt rederi ska testa att trafikera Kaskö-Härnösand med m/s Gute. Känns som att den nyheten hör ihop med mig. Härnösand ligger ju bara en liten bit ovanför Sundsvall där min bror bor.
Kauhajoki ligger kanske 4 mil inåt land från Närpes där min mamma är född och jag har en massa släktingar. Ni har säkert sett att där idag har varit en massaker på en skola med 150 elever. Hittills är 9 döda. Det är tungt.
Hur kan det hända? I Aftonbladet uttalar sig en expert:
– Det går omkring en hel del unga människor som upplever sig vara utstötta och avvisade av samhället. De saknar en tillhörighet i tillvaron. När de läser om en sådan här händelse, som alltid får enorm medial uppmärksamhet, ser de en utväg, säger Sven Å Christianson, professor i psykologi vid Stockholms universitet.
– Det planterar en idé om hur man själv kan motverka känslan av värdelöshet.
Är vi bättre eller sämre på att fånga upp unga människor i Sverige? Frågan är viktig då det ligger i tiden att jämföra det svenska och finska skolsystemet. Har vi bara haft tur än så länge?
Om man läser Malcolm Gladwells Den tändande gnistan är det helt logiskt att en skolmassaker följs av flera, just därför att ”någon planterar idén” som Sven Å Christianson säger. Planterar en idé som gör att man förflyttar sin egen gräns för vad som är möjligt. Ungefär som att jobba med en vision, fast med negativ kraft.
Det är svårt att förstå hur skolan, som vi alla vill ska vara en trygg plats för våra barn, förvandlas till ett slagfält. Om det var mitt barn som gick på en sådan skola… Hur klarar man att göra det här begripligt ens för sig själv?
Idag har jag:
När man tänker att man ska göra en enkät så tänker man, eller rättare sagt så tänker JAG att det blir ett himla pyssel med att formulera bra frågor. Allt det här andra fixandet med själva distributionen, det ligger helt ute i periferin.
Det här klippet har jag hämtat från Aftonbladet. Håll ut till slutet, för då byter gojan repliker…
Samtidigt som det pågår en massa bra processer på Gotland finns också en slags negativ motrörelse. Det är så väldigt lätt att placera sig som en motvalls kritiker och klaga på att saker antingen inte görs, eller att de görs fel. Det är också väldigt lätt att låsa fast sig i antaganden om att allting som görs, utförs av folk som befinner sig på någon slags ”hög nivå”. Att det är en samling överlägsna typer som inte bryr sig om ”vanligt folk”.
Ett problem är att så snart någon ur gruppen ”vanligt folk” börjar engagera sig, så närmar sig den personen ”högdjursgruppen” i omgivningens ögon. Därmed förväntas personen helt tappa minnet av sitt tidigare liv och istället börja verka för att någon slags elit ska få det bättre. Så är det förstås inte. Jag är full av beundran för alla som engagerar sig politiskt och som på kommunnivå ägnar massor av tid på att försöka förbättra tillvaron för alla, utan att få så värst mycket tillbaka: mediokert arvode och fritt villebråd i media. När de lyckas ljuder ibland hyllningsropen, men steget till bu-rop är inte långt. Toleransen för misslyckanden är mycket låg, trots att vi i övriga samhället predikar om att man ”måste våga misslyckas”. Ändå härdar de politiskt aktiva ut. Heder åt dem!
Både politiker och tjänstemän är också kommuninvånare. De behöver också bostad, dagis, sjukvård, vägar och kollektivtrafik som alla vi andra. De påverkas lika mycket av besluten som alla vi andra. Det är naivt att tro att de struntar i hur det går för ”vanligt folk”, därför att de lever mitt i effekten av besluten och har barn, familj, släkt, grannar och bekanta – precis som alla vi andra.
Mitt företag Stenstrominfo.se gör en del uppdrag för kommunen och i arbetet med varumärket Gotland har jag samarbetat både med tjänstemän (även från länsstyrelsen), politiker, föreningsliv och näringsliv. Alla har gått in i arbetet med ett hjärta som klappar för Gotland, uppdraget har tagits på stort allvar och skapat ett stort engagemang, inte bara i den centrala varumärkesgruppen, utan också i olika fokusgrupper och arbetsgrupper spridda runt om på ön. Arbetet har innefattat alla slags människor på många olika nivåer. Varje gång jag har medverkat till ett beslut i varumärkesgruppen, har jag sedan varit tvungen att stå för beslutet i mötet med den norra arbetsgruppen på Gotland. Ibland har diskussionerna i den norra arbetsgruppen lett till att varumärkesgruppen har fått ändra sig. När varumärkesarbetet nått fram till ett varumärkesunderlag genomfördes fyra stora Lanseringsmöten på Gotland. Till dessa kom uppskattningsvis 5-600 personer. Människor som genom sitt deltagande visade att de var intresserade och som genom att bidra med massor av tankar och förslag också visar att de är engagerade och VILL att något ska hända på Gotland.
Innan varumärkesarbetet drog igång, hade arbetet med Vision Gotland 2025 startat. Om jag är rätt informerad är det närmare 1000 personer som varit involverade i det arbetet. Kommuninvånare från hela Gotland i åldrar från 16 till kanske 80? Igår var den stora kick-offen för Vision Gotland 2025 i kongresshallen Wisby Strand. Vi som var där omfamnades av en positiv stämning och en skön presentation från stora scenen. Gotland är på G.
Ett av de enklaste sätten att kritisera allt det här är att påpeka hur mycket det har kostat och sen gärna sätta det i relation till något behjärtansvärt som skola, dagis eller äldreomsorg. Samtidigt tar man avstånd från allt det arbete som lagts ner och suckar om att ”det blir aldrig något av sådant där, bortkastad tid, nej vad vi skulle behöva på Gotland är att…” Det ironiska är att det som folk vanligen anför som det som Gotland verkligen skulle behöva, är just det som vi faktiskt håller på med! Man tjatar mycket om att vi måste samarbeta och dra åt samma håll – men när någon tar ett sådant initiativ, så är det andra som per automatik tar avstånd.
Kostnaden då? Även där är kritiken oftast ologisk. Det är vanligt att hävda att det kostar alldeles för mycket med den externa konsulten och att vi lika gärna kunde ha genomfört exempelvis varumärkesarbetet på egen hand här på Gotland och då gärna i ledning av några som ändå är anställda på kommunen, så att det inte blir någon extra kostnad. Men då hade det ju blivit ett kommun-elit-arbete? Då hade det ju verkligen blivit ett avstånd mellan resultatet och ”vanligt folk”. Tack vare att arbetet genomförts med bred förankring runt om på Gotland, så har det också kostat en del. Jag tycker att det är helt rätt att det kostar, för varför gör man arbeten med visioner och varumärken?
Jo, i grund och botten handlar det om att man inte vill slösa bort sina pengar på en massa planlösa aktiviteter. Om alla bara jobbar på i sina små världar utan att man formulerat någon slags övergripande plan för vart man vill nå så uppstår ett gigantiskt slöseri med resurser – dock är ett sådant slöseri inte lika lätt att sätta en prislapp på, som att se vad exempelvis ett varumärkesarbete har kostat. Alla som jobbar i seriösa organisationer gör planer just för att effektivisera resursanvändandet.
Att lägga pengar på visioner och varumärkesarbete är alltså motsatsen till slöseri. Vidare är arbetet en respons på signaler från väldigt många gotlänningar om att vi måste förändra vissa förhållanden. Det är gotlänningarna själva som i grunden har fört diskussionen så att arbeten med vision och varumärke har kommit som ett resultat. Alla som är motvalls och gnälliga har genom de här satsningarna fått en strålande chans att påverka Gotlands framtid.
Någon surputte säger säkert ”vaddå, mig har ingen frågat?”. Kan så vara, men man måste också signalera att man är ”frågbar” genom att på något sätt engagera sig i sockenförening, idrottsförening, politisk förening eller genom att föra en direkt dialog med någon av våra beslutsfattare. Innan man hamnar på listan över ”frågbara” måste man synas på något vis.
Jag är i hjärtat både glad och stolt över att leva och verka på Gotland just nu när jag upplever att så många gotlänningar verkligen vill vara med och utveckla Gotland till en mer framgångsrik ö där vi faktiskt planerar att bli minst 65000 invånare till 2025. (Så, alla ni som ännu inte bor på Gotland – vad väntar ni på? Flytta hit vet ja!)