Jag är jätteglad över att jag en gång på hösten 2002 råkade säga högt att ”jag nog borde ha en mentor och att det skulle kunna vara Tommy Wahlgren”. För, Annelie som stod ett par steg därifrån ringde raskt upp sin fd arbetskompis Tommy Wahlgren och frågade. Paff är väl ordet som beskriver hur jag kände mig just då. Men, Tommy blev min mentor – eller vad vi nu ska kalla det?
Nu går han i pension och uppmärksammas i ett kul reportage i Östnytt. Polisongerna från 70-talet är särskilt imponerande…
Jag har en grej på gång där bl.a. Tommy är inblandad, så på något sätt kommer vi att fortsätta att hålla kontakten. Kul tycker jag.
