Min mormor Helmi Alice Bengts hade en kusin som hette Carl Bengts. Han var konstnär och kallas ibland för ”Österbottens Van Gogh”. Just nu pågår en utställning om honom i Vasa, som jag tyvärr inte har möjlighet att se. Men jag skrev till muséet och undrade om jag kunde få köpa boken de har gett ut om Carl Bengts. Idag kom den!
För det första blir jag mycket imponerad av hans bilder. Jag blir så där avundsjuk att det värker, jag vill också kunna måla så!
För det andra ser jag spåren till min mammas rötter i Finland. Hans skisser till textilkonst påminner om sådant jag sett under min uppväxt, framför allt ryorna. Jag har bara skummat igenom boken men här och där fastnar blicken: det står om hans idérikedom, möbler, arkitektur och att han inte gjorde skillnad på folk. Berättelsen om Carl Bengts är med och ger fragment till historien om mina rötter i Österbotten. Jag vet inte om arvet sitter i generna eller i en slags ”familjekultur” eller båda – men på något sätt hänger det ihop från då till nu.
När jag besökte Närpes och Kaskö 1994 hade jag precis den här känslan av att jag samlade in fragment till min egen historia – fast det var inte resans syfte. Det bara dök upp saker hela tiden. Nu hoppas jag kunna göra en resa till Österbotten i vår.
