Idag har jag varit på P18 och lyssnat på planer om militärmuseum och upplevelseturism. Det var väldigt många fler män än kvinnor i aulan. Efteråt när det serverades ärtsoppa med punsch i officersmässen var jag ensam dam. Då kände jag mig faktiskt lite bortkommen, typ ”var det verkligen meningen att jag skulle hit, tänkte de så?”. Fast sen började jag prata med folk och så var det problemet löst. Jag pratade som vanligt till dess jag lämnade bygget.
Det är ganska spännande att höra om bunkeranläggningar som sträcker sig 4–5 våningar rakt ner i marken och som ovan jord bara är lite betong och en järnlucka. Plats för 200 personer som kan leva där helt isolerade i flera dagar – ungefär som i en ubåt, fast under jorden. Det vore ju ruskigt spännande om man fick kliva ner i en sådan!
I övrigt får man verkligen träna öronen för att hänga med i snacket med alla militärtermer.
