Alice behöver ett nytt pass. Just idag hade vi tid att åka till polisen och fixa med det. Först ringde jag och kollade när det var öppet.
–Måndag till fredag klockan tio till femton fast inte på torsdagar, sa kvinnan i telefonen.
Jag drog ett djupt andetag. Tyyyyyyyyypiskt, inte på torsdagar…
–För på torsdagar är det öppet från tio till sjutton, fortsatte kvinnan.
Va? Vad är det här? Är det öppet precis den tid som passade så bra för oss? Otroligt!
Jaha, så knallade vi in där strax efter 15.30. Trevlig kvinna som direkt ställde frågan om vi var två vårdnadshavare. Och det är vi ju. Då måste man skriva på blanketten båda två! Någon slags säkerhet så att den ena inte smugglar ut barnen i smyg. Jag drog ett djupt andetag, typiskt, nu måste vi förstås vänta tills vi kan pricka in en ny tid när vi alla tre skulle kunna gå dit och det verkade SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ jobbigt!
-Går det att få tag på honom? Finns det fax där han befinner sig så kan vi faxa blanketten, fortsatte kvinnan.
Va? Vad nu då? Föreslår hon självmant en smidig lösning?
I alla fall fick vi jaga Roine en stund innan vi fick fatt på honom och då visade det sig att han ändå skulle in till stan. Va? Hur kunde nu DET komma sig att allas tider passade så perfekt med varandra?
Så en halvtimme senare var Roine på plats, blanketten fylldes i och jag rotade fram tusen kronor ur plånboken.
–Nä, sa kvinnan, det kostar bara 480. Det är om man har bråttom med passet som det kostar 980 kr.
Va va va? Var det billigare än vad jag trodde?
Dessutom är ju allt så ruskigt praktiskt nu med fotografering på plats och dator så man precis ser hur passet blir med namnteckning och allt. Kan det vara möjligt att det faktiskt finns ett pass att hämta ut om en vecka? Kan det få vara så här enkelt?
