Jag har i min bekantskapskrets flera personer som är mellan säg 60 och 80 år som är bra på det här med mobilanvändande, men trots det vill jag påstå att man idag kan stöta på äldre personer som missat det här och som fortsätter att göra så som de gjort under livet innan, uppskattningsvis, 1990. Dessa känner man igen på följande tecken:
- De ringer din fasta telefon. (Här i huset är det så gott som bara telefonförsäljare och äldre personer som ringer till vår fasta telefon)
- Alt 1) De har ingen mobil.
- Alt 2) De har en mobil – men den är aldrig laddad.
- Alt 3) De har en mobil undangömd någonstans ”för den ska ändå bara användas i nödstituationer”?
- Alt 4) De har en laddad mobil med sig när de lämnar hemmet, men blir helt paralyserade när de för första gången ska testa att ringa med den och uppsöker istället en fast telefon.
- Alt 5) De har en laddad mobil med sig när de lämnar hemmet, men blir helt paralyserade när mobilen ringer så att de måste svara. De får panik, lyckas avbryta samtalet innan det ens har börjat och uppsöker sedan en fast telefon för att ringa den som försökte ringa mobilen.
- Alt 6) De har en mobil men vägrar att lära sig att sms:a.
- Alt 7) De har en mobil och kallar in mobilkompetenta ungdomar för att under stort ståhej lära dem att smsa…
- Alt 8) De har en mobil och blir paralyserade när någon skickar ett sms till dem.
- Alt 9) De har en mobil och försöker svara när någon skickat ett sms till dem. Svaret lyder typ ”hrj”.
- Alt 10) De har en mobil, de tar med den på bilresan till släkten – men lämnar laddaren hemma så att batteriet laddar ur på vägen dit…
