Kommer ni ihåg hur det var innan mobiltelefonerna blev var mans verktyg? (Om du inte är oförskämt ung och aldrig har levt i en värld utan mobil förstås…)
- När man skulle träffa någon på stan så måste man bestämma exakt tid och plats och så fick man stå där och vänta om den andre var försenad.
- När någon skulle komma och hälsa på måste man ge en exakt vägbeskrivning. Körde de fel fick de knacka på hos någon främling och be att få låna telefonen…
- När ens barn var hemma hos en kompis fick man ringa till kompisens familjs fasta telefon om man behövde prata med sitt barn.
- När man skulle gå en lång promenad längs stranden och ville ha hämtning vid slutstationen så måste man bestämma en tid innan man gick iväg.
- När man skulle resa iväg med tåget och det var kraftigt försenat, så fick man rusa till telefonkiosken – vilket alla andra också gjorde så att man inte kunde ringa de stackarna som skulle hämta en vid tåget ett par timmar senare.
- När man blev tvungen att sticka iväg ett ärende fick man lägga en lapp på bordet så att de andra i familjen visste var man var.
- När man stod i affären och hade glömt bort vad det var man skulle handla – ja då hade man glömt bort vad man hade handlat.
- När ens partner startat bilen för att köra till affären och handla och man just kom på en viktig sak han måste köpa – ja då var man helt enkelt för sen.
Listan kan göras längre. I dessa datoriserade tider glömmer jag ibland bort vilken revolution den här lilla manicken till mobiltelefon faktiskt är, till och med i sina allra enklaste funktioner. Tänk att vi faktiskt klarade oss utan så länge!
