Sumobrottarna har i generationer utvecklat de ultimata metoderna för att bli feta. På det sättet har de kommit fram till en modell som i stort sett överensstämmer med Livsmedelsverkets rekommendationer för hur man ska äta om man vill bli smal. Mycket kolhydrater 65–70% och så lite protein och pyttelite fett. De äter inte ens 25% fett som Livsmedelsverket rekommenderar, utan bara ynka 12%. Vänta nu? Borde inte folk bli tjocka om de äter på det viset då? Jo, och det är ju precis det som de blir.
Sumobrottarna är förstås strålande nöjda med att de lyckas gå upp i vikt, men för oss andra som sedan några decennier tillbaka gått på den här idén om att man blir smalare när man minskar på fettet, så är det inte riktigt lika lyckat.
Man kan skratta åt det, men för alla de som dras med kanske 100 kg övervikt så tror jag det är lätt att hålla sig för skratt. Jag som nått en mer måttlig övervikt kände mig grundlurad när jag begrep det här. Nu för tiden äter jag knappt någon kolhydrat alls om jag kan slippa. Och jag går ner i vikt.
Läs Lars-Erik Litsfelts utmärkta debattinlägg i Aftonbladet.
