Jag brukar kalla katternas torrfoder för Knaperiknus. Men alldeles nyss hoppade jag högt i köket då det plötsligt hördes rejäla, knakelibrakande ljud från kattmatshörnet. Det var definitivt inte den fridsamme och väluppfostrade Silver som stillsamt knaprade på lite knus. Nej, nu var det mer målinriktat och kraftfullt. Där satt vår lilla Doris och Knakelibrak-käkade torrfoder så det stod härliga till.
Märkligt så många stora ljud som kan rymmas i den lilla katten. Ibland fnys-frustar hon som en häst! Och när hon är missnöjd klagar hon rappt och ilsket. Det är tur att hon också är en snäll katt som gillar oss människor här i huset.