Idag klev jag upp klockan sex. Hann knappt mer än ner så hördes ett hjärtskärande vrål utanför ytterdörren. ”Men va? Varför går inte Silver in genom kattluckan på altanen?” tänkte jag.
När jag gick till kattluckan för att kolla, så visade det sig att någon slarvat med att ställa tillbaka en liten stege – ena stegbenet hindrade precis kattluckan från att öppnas inåt så mycket att hela katten Silver kunde komma in! Åh! Vi som fick jobba så på att just Silver skulle acceptera kattluckan och så råkar just han ut för ett sådant bakslag… Typiskt.
Nåväl. Nu har Silver kommit in, han har vräkt i sig knaperiknus utan minsta krav på att dessa skulle få sin sedvanliga morgonuppfräschning, har slutligen vrålkelat med mig och därvid uppnått tillståndet att livet nog är frid och fröjd igen så att han kan företa sig morgontvätt och sedan tryggt slumra i fåtöljen.
