Jag har haft anledning att fundera en del över det här med nätverk och kontakter eftersom jag i onsdags föreläste hos Trygghetsrådet under rubriken Sociala Medier och Nätverk. När jag blev tillfrågad om att ta uppdraget berättade Birger Knös att 74% av de tjänstemän som fått hjälp av Trygghetsrådet som fått jobb, har fått det via sina kontakter.
Som jag ser det är det en indikation på att den som söker jobb också bör anpassa sina insatser efter det. Man bör i så fall lägga 74% av kraften på just kontakter och resten på grundläggande insatser som att anmäla sig på Platsbanken och Monster, samt söka utannonserade jobb.
En del fnyser åt det här med kontakter. Som om det vore något fult. Ronnie G Lundin nämner kontakter i sin krönika i Gotlands Tidningar:
För i dagens samhälle gäller varken högskolestudier, arbetslivserfarenhet eller annan duglighet. Det är kontakter som är ledstjärnan. Den som inte har ett brett kontaktnät har inte stora chanser att hitta ett jobb.
Ronnie skriver om kontakter som att det är något man har, eller inte har. I själva verket har så gott som alla kontakter och alla har möjligheten att skaffa sig kontakter. Jag får ofta känslan av att folk gör det här med kontakter så märkvärdigt. Som att det är något exklusivt för högt uppsatta personer. Eller som att kontakter är fult. I själva verket är kontakter det sociala kitt som håller samman oss människor – vi hjälper varandra. Det är därför vi bildar byar, samhällen och städer.
Alla använder kontakter som första alternativ i de flesta situationer de behöver hjälp med. Om du plötsligt behöver en barnvakt så börjar du med att fråga runt bland de du känner – inte börjar du med att rycka en ”Jag sitter barnvakt-lapp” på Konsum eller ringer en ”barnvaktsförmedling”? Man vill helst anlita någon som någon man känner till. Så där går det till jämt och det är inget konstigt med det. Tvärtom är det helt naturligt och en del av att vara människa!
Jag vet hur det är att ha ett begränsat nätverk. Det är ingen bra sits. Jag har varit nyinflyttad i Romakloster, i Uppsala, i Växjö och i Kappelshamn. Man börjar så gott som på noll varje gång. Men uppenbarligen kan man själv påverka storleken på sitt nätverk. Idag finns det dessutom verktyg som Facebook och Linkedin som kan underlätta delar av nätverkandet.
Kontakter är hårdvaluta för mig. Jag tror att den som försöker ta avstånd till det här med ”att det bara är kontakter som gäller” gör det onödigt svårt för sig.
