Tjugo år sedan. Jag var 24 år. Bodde i en etta i Nyby i Uppsala. När jag vaknade på morgonen hörde jag att de pratade om Palme på radion, de skämtade så dumt, fånig satir, de sa att Palme blivit mördad… Känslan av overklighet satt i hela dagen. Jag hjälpte en kompis som höll på att flytta under dagen. På kvällen skulle jag gå ut.
När jag stod nere vid vändplatsen och väntade på taxi fick jag se en polisbil som kom smygande med släckta lyktor mellan husen. Det var så att jag nästan slutade andas, då hör jag något som flämtar till bakom mig – där kommer en polis med hund! Det visade sig att de försökte få fatt på en blottare, men just den här dagen var jag beredd på vad som helst. Om vår statsminister Olof Palme kunde bli mördad, ja då kunde mördaren lika gärna finnas i mina kvarter i Uppsala.