Om man är en person som vill bli något, göra skillnad i samhället så är det väl elementärt att man anstränger sig för att fatta rätt beslut på vägen, så att journalisterna inte får något fett att bita i. Är man dessutom journalist så är det här en kunskap som sitter i ryggmärgen. Ändå har Maria Borelius inte betalt sin TV-licens. (Fast sen när jag kollade så har hon ju bott i London och flyttat tillbaka för sex veckor sedan. Det är inte lika illa som att ha låtit bli att betala under 16 år som Cecilia nedan)
Jag tar mig för pannan svimmar och faller.
Den andra kvinnan, Cecilia Stegö Chiló har ev gjort en medveten aktiv handling då hon inte betalat sin TV-licens. Som ett slags protest, eller vad? Och så är det tydligen ytterligare en minister, Tobias Billström, som inte betalat sin TV-licens.
Vad gjorde de här personerna när de urbra informationsfilmerna med ”Snigel på ögat” visades egentligen? Missade de helt att den som inte betalar sin TV-licens är osolidarisk? Ansåg de sig för upptagna? Viktiga?
Att leva i en demokrati innebär att man får ta del av vissa fördelar med motprestationen att man själv är med och ställer upp tillbaka. Att betala TV-licensen är en sådan motprestation. Hur ska den som inte ens betalar TV-licens, på fullt allvar kunna ställa krav på motprestation från medborgarna?
