Antar att det har något med åldern att göra, men plötsligt är det väldigt många människor jag pratar med som är singlar. Ungefär som 1990 när vi fick Alice och det var babyboom. Nu är det singelboom – fast bland människor i ålder 35–55.
Jag träffar folk som ligger i skilsmässa, folk som gift om sig, folk som harvar på med familjerådgivning (”två timmars professionellt gräl”) och folk som ännu inte lyckats hitta den där rätta personen. Igår pratade jag med en nybliven singelman och skojade och sa att ”jag lägger in dig i min singelbank och hör av mig om jag träffar på någon lämplig kvinna”.
–Ja, gör det, sa han.
–Har du några särskilda preferenser? undrade jag.
–Ja, kvinnor, jag gillar kvinnor!
–Okej, men inget mer än så?
–Nej, de ska vara kvinnor. Men så tänkte han ett tag och tillade: Men det kanske är bra om de är i 35-årsåldern, för jag vill ha barn. Men jag gillar äldre kvinnor också!
–Och hur gammal är du då?
–Jag är 41, sade den nyblivne singeln.
–Ja men sen då, vad ska jag säga mer om dig?
–Ah, men du har ju träffat mig. Du vet ju hur jag är!
Så, är det någon av er som läser min blogg som känner till någon som passar in på beskrivningen ”kvinna” och som tycker att det vore trevligt att träffa en kul, snäll och smart man med intellektuellt spännande jobb. Hör av dig till mig med en liten beskrivning!
