Jag har i flera år känt mig obekväm med en del av de skämt som kvinnor drar tillsammans med kvinnor. De skämten som underförstått utgår från att män fortfarande är könsrollsstereotypa fossiler. De skämt som utspelar sig i en värld där män kollar på fotboll och mekar med bilen medan kvinnorna rullar upp papiljotter och bakar sockerkaka. Eller skämt som bygger på att män är superkorkade, fast tror att de är smarta och det är kvinnorna som sitter inne med den smarta sanningen.
För mig är det som att de här skämten handlar om människor som lever i en annan värld än den jag lever i. I den andra världen är det hysteriskt roligt att en man plötsligt får för sig att lägga sig i valet av gardintyg. I min värld är det lite småkul att expediten i tygaffären blir osäker när det är Roine som ordnar med tyginköpet, medan jag kollar på något annat en bit bort. I det första fallet ligger det roliga i att vi kvinnor underförstått ska omfattas av en gemensam kunskap om att män inte är intresserade av gardiner och om de skulle råka vara det, så kan man ändå inte ta deras åsikt på allvar. I det andra fallet ligger det roliga i att en expedit är så invand på att det är kvinnor som hanterar tyginköpet, att denne för ett ögonblick inte fattar att Roine har tagit sig rätten att köpa tyg.
Skämt nummer två fattar jag eftersom det handlar om min värld. Skämt nummer ett får mig att gapa. Hur tror kvinnor att vi någonsin ska få jämställdhet om kvinnorna själva är så måna vid att behålla förlegade könsroller?
Sådana här skämt dras ofta. De skickas runt som skojig e-post, de dyker upp närhelst minst två kvinnor konverserar – jag säger inte att det sker jämt, men besvärande ofta. Och skämten är precis lika töntiga som när könsrollskonserverande män fortfarande drar sina obekväma skämt.
Ibland känns det som att moderna män har fattat att mäns könsrollskonserverande skämt har spelat ut sin roll, medan moderna kvinnor oftare fortsätter att dra kvinnors könsrollskonserverande skämt. Jag har oftare sett män som ber om ursäkt å mäns vägnar när somliga skämt dras, än vad jag sett kvinnor som ber om ursäkt å kvinnors vägnar när somliga skämt dras. Det är som att det är mer okej för kvinnor att dra den här typen av skämt.
Marcus Ridung skriver i Dagens Nyheter om att förlegade könsroller väcks till liv på nätet. Han är föräldraledig och reagerar på att det mesta som påstår sig handla om eller rikta sig till föräldrar, ändå riktar sig till mammor. Marcus har helt rätt. Jag är glad över att det finns män som reagerar och som lever med en jämställd omvärldsnorm. I hans värld, liksom i min är de som bevarar de förlegade könsrollerna de onormala och därför reagerar vi på dessa avvikare.
Om kvinnor på allvar vill ha jämställdhet så måste vi också sopa framför vår egen dörr. Vi kan inte kräva att andra ska se över attityder om vi inte själva ser över våra attityder.
