Jag skrev om dem för rätt så länge sen: elakingarna. De som använder internet för att få ur sig sina egna aggressioner genom att spy ur sig elakheter i skydd av internets anonymitet. För ett tag sedan läste jag en artikel om skvaller (jag tror det var i DN, men kan inte hitta artikeln nu). Den skiljer på skvallrande och förtal. Skvallrande är positivt, det handlar om att vi är nyfikna och intresserade av någon, men kanske också av att lära oss mer om hur människor fungerar. Förtal är negativt, det handlar om att trycka ner, såra och smutskasta människor.
I Svenska Dagbladet står en artikel om bloggmobbing. Den typ som gett sig på Karolina Lassbo som har Glamourbloggen är något i särklass tycker jag: en typ som ägnar sin tid åt att skicka runt brev till potentiella framtida arbetsplatser för Karolina och i breven varnar för henne och utmålar henne på värsta vis. Det är förstås inte nytt att det finns människor som triggas av att vara elaka, det som är nytt är att de fått kraftfullare verktyg. I min lilla bloggvärld finns ett par stycken som fått obehag via sina bloggar och som övervägt om de ska fortsätta blogga. Som tur är har de fortsatt.
Ett problem är när man blandar ihop begreppen och tycker att ”alla har rätt till en åsikt”, vilket gör att man försöker tänka Politiskt Korrekt ”att om de nu tycker så har de väl rätt att framföra det”. Det är stor skillnad på att argumentera runt någons åsikter och på att hoppa på någon som person – för när man gör det tar man i samma stund bort det som gör att måltavlan blir en person och bygger upp en egen anpassad bild av måltavlan, men tar sig rätten att tala om hur måltavlan är. Och man gör det inne i ”måltavlans vardagsrum”.
Kärnan i det här beteendet handlar inte om att det är engagerade personer som har åsikter. Kroniska elakingar har egna obearbetade problem som gör så ont och ställer till så mycket oreda i deras inre att de ständigt söker av omvärlden i jakten på måltavlor som kan agera tillfälliga säkerhetsventiler för det som gör ont i dem själva. De är ständigt upprörda, men de borde göra upp med sin egen röra.
