Jag läser en fantastiskt bra bok av Stefan Einhorn: Konsten att vara snäll. Den handlar om att det minsann inte alls är så att den som är starkast och har vassast armbågar vinner, utan att även snällhet är en viktig överlevnadsfaktor. Även djur hjälper varandra, tar hand om sjuka och svaga och kan ge presenter. En människa som just fått en liten kaka är mer benägen att hjälpa en person. Stefan talar i boken om att snällhet och generositet smittar – är det inte en härligt skön tanke?
Jag tycker att snällhet är en toppengrej! Det är inte snällt att vara mesig och menlös, men att vara snäll på det viset att man försöker vara en god människa och tar ansvar för sina medmänniskor, det är stort. Att ta emot snällhet gör en både glad och ödmjuk.
”Snälla flickor kommer till himlen – andra flickor kan komma hur långt som helst” är ett osant uttryck som menlösifierar egenskapen snäll. Evolutionsmässigt har snällhet visat sig vara en egenskap som vi finslipat under miljoner år. Snällhet behövs för att vi ska överleva och för att vi ska få guldkant på tillvaron.
