Den här veckan har stureplansfolket flyttat till Visby. Alla bratsen partar loss och köper champagne på krogen för 25.000 kr flaskan för att visa att de har råd. Nu för tiden har det som varit spontant blivit till en organiserad folkvandring där tjejerna går runt i tröjor med ”Stureplan on Tour”. Självklart finns också andra i vimlet, som göteborgare som ser sin chans att häckla killar med bakåtslick.
Gotlandska.se har lagt ut några tips på hur man smälter in.
Min trendspaning är att vi snart har sett kulmen för Stockholmsveckan som företeelse. När en företeelse blir en så stor grej tappar den i exklusivitet. De som är riktigt inne måste då hitta på något annat för att hålla ställningarna och så kan de fortsätta att känna sig häftigare än sina efterföljare. Fast, jag kan ha fel. Stockholmsveckan kanske mer är som en tradition? Typ avslutningsbal på gymnasiet eller Almedalsveckan – en sådan där tradition som byggs på med fler och fler måsten och fler och fler människor som vet hur det ”ska” gå till, samtidigt som några blir för gamla så fylls det på med yngre och så fortsätter traditionen.
Personligen har jag alltid haft svårt för sådana här ”massrörelser”. Jag trivs inte allt för länge i stora grupper.
