Det händer ibland att jag får mail från studenter som går på högskolan. De vill ställa frågor om något jag jobbar med. Och de retar upp mig till vansinne därför att de har en slags nonchalant gulligull-attityd. De har inte förstått vad det innebär att sköta en professionell kontakt med företag. Jag gillar ungdomar och ställer gärna upp och svarar på frågor, men bara under förutsättning att jag känner att de anstränger sig för att bemöta mig på ett seriöst sätt. Jag ger dem av min tid och engagemang, det minsta jag kräver tillbaka är följande:
- Seriös ton i mailet. Inga gullegull uttryck, inga smileys.
- Seriös e-postadress. En tjej använde en hotmailadress i stil med ”sexygirl@hotmail.com”. Trots att hon gick på en högskola där alla elever får en personlig högskole-epostadress.
- Bra språk, rättstavat, inga särskrivningar och framför allt BEGRIPLIGT! Om jag inte ens förstår frågorna så kan det helt enkelt inte bli några svar.
- Den som ställer frågorna ska först ha gjort en ansträngning för att sätta sig in i ämnet. Idag är basnivån att man har skaffat sig den information som man kan hitta på nätet. På det sättet kan frågorna bli specifika, tillföra något som inte framgick av befintlig information och då känns det motiverat att svara.
- Den som ställer frågorna ska visa hänsyn gentemot den svarandes tid.
- Tydlig avsändare. Skriv ut namn, utbildning, skola.
Jepp, det var ungefär det. Om du är en student som står i begrepp att kontakta mig hoppas jag att du först lyckats googla dig fram till det här blogginlägget. Lycka till!
