Egentligen är rubriken på Svenska Dagbladets artikel ”Elitklasser redan i grundskolan” och jag är inte förtjust i användningen av ordet ”elit”. Ordet elit ger associationer till snobbar, en nonchalant intellektuell överklass som ser sig som förmer än andra. Jag tror inte att skolverket har tänkt ge något benämningen elitklasser, utan det är en tidningsgrej.
Men innebörden är i det här fallet att man ska uppmärksamma begåvningar inom fler områden än idrott och musik. Av någon anledning har det i decennier varit okej att ge idrotts- och musiktalanger extra bra förutsättningar att utvecklas inom sitt specialområde, medan den som har matematik eller något annat specialområde har varit tvungen att anpassa sig efter mer generella, vanliga skolklassförhållanden.
Det är faktiskt inte klokt. Så länge jag kan minnas har det bland barn och ungdomar varit en stor grej att hylla kompisar som är bra på idrott eller musik, medan den stackare som är bäst i klassen oftast betraktas som en tönt alternativt någon som är snobbig. Möjligen har toleransen för ”bäst i klassen” ökat något de senaste åren, men jag tror inte att det ännu är läge att vara lika stolt över skolprestationer som exempelvis idrottsprestationer. Om man lyckas över förväntan i skolarbete så bör man hålla en låg profil, inte sticka ut för mycket. Lyckas man över förväntan i idrottssammanhang väntar ryggdunkar, hurrarop och tidningsartiklar med foto. Det är okej att för en stund njuta av sin prestation.
Jag tycker att alla har rätt att möta lagom svåra utmaningar under sin skoltid. Jag tycker att alla har rätt att få känna att de lyckas, går framåt och utvecklas. Det är inte roligt för dem som ligger i utkanterna av genomsnittet vare sig de känner att skolarbetet är för svårt eller för lätt. Om barn klarar att verkliga begåvningar inom idrott och musik söker sig till speciella klasser, så ska de nog klara om verkliga begåvningar inom andra skolämnen också får möjlighet att söka sig vidare till speciella klasser. Fast alla begåvningar kommer inte att göra det, det finns nämligen annat som styr vad barn vill. Kompisar.
Ju bättre barn trivs bland sina kompisar, desto större chans att de vill fortsätta att gå i samma klass. Det sorgliga är att så många barn inte trivs.
