Kattbiten

Mitt i ett telefonsamtal började min kära katt Silver att vråla. Jag trodde att de var minst två katter i slagsmål, men det var bara Silver och han hade fastnat med klon i kattluckan (som vi satte dit för ett par veckor sedan).

Jag rusar dit för att hjälpa honom att komma loss och då sätter han tänderna i min tumme! OCH håller kvar. Katten skrek och jag skrek och Alice kom galopperande. Katten kom loss och min tumme sprutblöder. In på toan, fram med handduk… Vi skrek och tjoade till varandra jag och Alice och när den värsta paniken lagt sig började det susa i mina öron. Jag har ju nämligen blodfobi och kan ganska lätt svimma i blodsituationer.

Så, det fick bli soffläge en stund. Och plåster.

Nu har jag varit på vårdcentralen och fått stelkrampsspruta. Jag ska rapportera om det börjar bli infekterat. Själv har jag satt på honung och plåster – jag brukar bota kattens variga sår med honung och vet att det ger effekt på 1-2 timmar. Fast, jag vet inte om honungen når ner i de här såren…

Katten Silver har vi inte sett till sedan ”olyckan”. Han blev säkert rädd, har kanske ont i sin tass och tycker troligen att det är lite kymigt att ha bitit mig.

Det hör till saken att jag har en stående inbjudan att få prova på att köra racingbil på Gotland Ring – men jag måste alltid backa ur pga att jag alltid är upptagen av något. Men idag hade jag faktiskt tänkt att det skulle bli av… Jag fick ringa Alec och säga ”Hej, jag kan inte idag heller, jag har blivit biten av katten…” För det är faktiskt så att tummen gör ganska ont nu.