Fördomar och förvirringar om mig

Ett par fördomar om mig som dyker upp då och då:
1) ”Du är väl vegetarian?” Va? Ser jag vegetarisk ut eller? Jag äter kött.
2) ”Gör du musik? Okej, barnvisor då?” Nä, jag gör mest låtar från mitt vuxna perspektiv.

Vanlig förvirring om mig:
”–Men varifrån kommer du? Din dialekt är ju inte från Gotland, men vad är det…?” Min pappa var gotlänning född i Akebäck och pratade gotländska. Min mamma var född i Närpes, Österbotten Finland och pratade finlands-svenska som liten, flyttade sen till Östervåla i Uppland och hamnade så på Gotland. Jag är född i Västmanland, flyttade till Gotland när jag var sex år, bodde här i tolv år, flyttade sen till Uppsala där jag bodde i sex år och sedan till Växjö i tolv år och nu är jag tillbaka på Gotland. Jag halkar lätt in på andras dialekter och växlar omedvetet mellan mina varianter av gotländska, stockholmska, uppländska, norrländska (norrländska är jag särksilt svår på, trots att jag aldrig bott i Norrland) och det kan t.o.m. bli värmländska, göteborgska, småländska, skånska, finlands-svenska och svensk-finska. Det beror sig lite på vem jag pratade med senast…