Nu har vi demonstrerat!

Ikväll var det dags att demonstrera mot försämringarna i Gotlandstrafiken. Flera bussföretag har ställt upp med gratis bussar in till Visby och från Kappelshamn var det Anna och Arne som körde. Jättebussigt(!)

Så, ett stort gäng människor samlades utanför Österport och sen gick vi ner till Almedalen. Talarna avlöste varandra men bäst var Lennart Koskinen: ”jag har probleeeem med fromheten bland församlingsmedlemmarna, ni kan inte likt Jesus gå på vattnet”. Han pratade vidare om de sociala konsekvenserna av att höja priserna på färjorna och jag blev mycket berörd, det kom en tår i ögat.

Över 18 000 namn har samlats in på internet, 12 000 namn har samlats in på Wisby Strövet – nu återstår alla listor som cirkulerat på landsbygden och så finns det ännu chans att skriva i på internet www.gotlandska.se. Troligen blir det en aktion även i Stockholm.

I hjärtat kan jag inte fatta att man skulle kunna gå på ett sådant här dåligt förslag om att höja priser och försämra turtäthet, den lilla optimisten i mig tror intensivt att det kommer en räddning, att det blir en lösning. Men om problemet inte får en lösning, om det värsta scenariot blir sant, vad gör vi då? Ska man sticka från sin älskade ö? Ska vi kräva självstyre och bli ett dynamiskt centrum i Östersjön?

Jag förstår verkligen inte hur man kan lägga så mycket pengar på att förbättra infrastruktur runt om i landet med tunnlar, järnvägar och broar när vår infrastruktur, gotlandsfärjorna, verkar betraktas som något extra, en turistbåt eller nåt? Det kan inte finnas något annat mått än vägpriser när man sätter priset på biljetterna! Det finns en obalans i systemet när rikstrafiken betalar 2–4000 kr per flygbiljett mellan Luleå och Pajala fast det finns landsväg OCH bussar som trafikerar den sträckan, samtidigt som man bara lägger 130 kr per personbiljett på Gotlandsfärjan. (med reservation för att jag har blandat ihop de norrländska ortsnamnen samt min vana trogen har bildminne av siffror och därför kan det råka vara 180 kr per personbiljett…) Antingen hör vi till Sverige, eller så gör vi det inte.