Om man vill gräla…

… så är färger en bra sak att ta till.

De flesta människor har bra koll på grundfärgerna rött, gult och blått. Grönt fixar man också (undantag färgblinda). Svart och vitt är det heller inga problem med. Men, så kommer vi till mittemellan färgerna. Jösses så man kan fastna i fånig argumentation om vilken färg det är egentligen!

Min mammas moped var av märket Crescent och hade i mina ögon en gulgrön färg, kanske limefärgad. Men, det fanns de som med självklarhet sa att mopeden var gul, och de som lika självklart sa att den var grön.

Spelrummet rosa–lila–brun är också skum, likaså grön-turkos-blå. Dagens tvist gäller om en viss väska är av färgen rosa, créme eller champagne. Det är jag och dottern som bråkar. Fast jag lägger väskan mot en rosa tidning och visar att det är så tydligt att det knappt finns något rött alls i kulören, så hävdar dottern att ALLA kompisar anser att väskan är rosa. Fast jag söker på både rosa och champagnefärg på nätet och visar exempel, så nej. Hennes väska är rosa.

Det är i sådana här lägen som jag undrar om vi verkligen ser färger på samma sätt. Om det sitter små filter i ögonen eller hjärnan och justerar synintrycken.

(Nä, vi är inte ovänner. Hon skrattar redan åt bråket när hon pratar med sin kompis i telefon)