Hur är det möjligt?
I dagens expressen.se kan man läsa följande om Göran Persson:
Nu avslöjar tidigare hemligstämplade förhör med ambassadör Jonas Hafström att Persson väntade ytterligare 28 timmar innan han själv ringde. Hafström satt med anhöriga på Phang Nga-sjukhuset när statsministern ringde.
Det brast för mig
Först då – på tisdagseftermiddagen – hade katastrofens omfattning gått upp för statsministern.
– Göran Persson sa ”men det är ju Estoniamått”.
Hur är det möjligt? Jag hade extra inblick i en drabbad familjs öde i katastrofen. Göran Persson har med sin position tillgång till massor av information om katastrofens omfattning. Även utan den informationen förstod man via media vad som hade hänt, om inte förr så borde det ha stått klart för de flesta som var intresserade att det var en fruktansvärd händelse som drabbat massor av människor varibland många svenskar. Man behövde inte vara Einstein för att förstå det. Man kan förvänta sig att en statsminister är intresserad.
På tisdag eftermiddag kvicknar Göran till.
Finns inte vilja och kompetens så fungerar ingenting.
Nalle
Ja, dessa dagar glömmer man ju aldrig! Den enda som uttalade sig,som verkade greppa vidden från början, iaf den man minns, som t.o.m. rakt in i TVkamerorna till slut BAD Sveriges regering om hjälp, det var ju Lottie Knuttson. Själv satt jag hemma och bara gapade, kunde inte tro mina ögon och öron! Just, på tisdag eftermiddag kvicknar Göran Persson till. OFATTBART!!! Det känns mkt svekfullt, mkt mkt.
/sthlm
Som kommissionen m fl så riktigt påpekat så hade det räckt med att spana in någon dagstidningsnätutgåva redan på söndagen för att förstå att det var allvarligt.