Borttappad jul?
Har vi tappat bort julen bland e-postade julkort, alternativa julbord och resor till Teneriffa? Dödade vi julen med köphysteri så att många väljer att fly, göra något annat, inte bry sig? Familjer som splittras av skilsmässor men också av att man är fri att leva och bo på många olika platser runt jorden – vilka blir det kvar att fira jul med? Och så stress och utbrändhet på det, som lär oss att stryka alla måsten. Sluta baka pepparkakor, ta det lugnt med julstädningen och granar kan väl lika gärna vara av plast? Kyrkans monopol på julsjungandet ifrågasätts – man ska inte tvinga på folk kristenheten.
Så, vad blir det kvar då? Blir det någon julstämning?
För mig är den innersta kärnan av julen att visa att man bryr sig om varandra. Det är också den här vintergrejen med snö, stämningsfylld musik och att själv sjunga med i julsånger. Plus att man verkligen kopplar bort omvärlden på julafton och juldagen.
Men någonstans i mig ligger en liten längtan efter att få göra jul på riktigt. Sätta hyacintlökar. Baka fruktkaka en månad innan. Göra eget julpynt. Göra julkort så som jag gjorde dem för 20 år sedan. Lägga in sill. Koka knäck. Göra genomtänkt julpynt både ute och inne. Gå på julkonsert. Men, då skulle jag behöva hela december för att komma in i rätt stämning. Nu är det jobb jobb jobb och så PANG jul.
Jag tror vi tappat bort julen totalt :-/
Nä, jag har inte tappat bort julen i alla fall. Jag har bakat lussebullar och pepparkakor. Jag och barnen har pyntat och pysslat. Vi tänder ljus morgon och kväll och myser i mörkret.
Jag tror inte man ”tappar bort” julen, men många väljer säker bort den.
När jag var som sjukast var det jobbigt att inte kunna pyssla och pynta. Då var jag tvungen att välja bort det. Och kanske har jag inte lika mycket tvång att göra så mycket under julen nu. Men det har jag tagit igen nu, för att jag vill och inte för att jag känner att jag måste.
Kanske är det därför många väljer att fly bort. De kanske flyr från kraven på sig själva? Och kraven att allt ska vara så perfekt för barnen, maken, släkten osv?
Jag vet nu att det inte behöver vara så perfekt. Kärnan – som du skrev om Åsa – fanns kvar även när jag var dålig och sjuk. Och det är ju det viktigaste.
Ljus tänder vi, saffransbullar har vi, julkort har vi skrivit idag – alldeles för sent… Särskilt kommer jag inte att nå fram med julkort till min syssling i Australien, det skulle ha postats den 10 december. Har dåligt samvete för det!
I mitt fall är det så att jag valt vissa åtaganden som i sig kräver mycket tid och då blir det också så att just julen hamnar bland det som jag måste välja bort lite av. Men jag väljer ju inte åtaganden istället för jul. Valsituationen är inte upplagd så.
Jag tror också att det blir fel när man betraktar en massa julpyssel som jobbiga måsten – kanske borde vi bejaka helger bättre så att de finns med i våra tidsscheman som något annat att tänka på och ett avbrott i tillvaron? Det är inte säkert att vi mår bättre av att bara släppa alla måsten – vi kanske behöver bli bättre på att ge tid åt viktiga saker som inte är jobb? I alla fall känner jag att jag måste bli bättre på det.