Domänligisternas skräck
För andra gången har jag nu blivit uppringd av ett snille som påstår sig jobba med domänregistrering och som påstår sig ha fått en förfrågan från ett företag som vill registrera in upplevelsefabriken.net/.org/.info. Etta på innelistan för bluff- och bågare 2006.
Den här gången fattade jag galoppen direkt. Jag svarade iskallt och stenhårt:
– Jag tror inte ett dugg på att du blivit kontaktad av något företag som vill registrera in upplevelsefabriken.någonting. Fram till dess du kan ge mig bevis på att det företaget existerar kommer jag att betrakta dig som en bluff och är inte intresserad av att fortsätta det här samtalet.
Tjejen i telefonen sa inte ett knäpp till protest. Om det nu HADE funnits ett företag som frågat, om hon nu verkligen brydde sig om mitt företag, så hade hon ju haft lite att säga mig. Men hon sa inget. Varför förnedrar hon och andra människor sig på det här viset? Hur står de ut med att ringa och bluffa dagarna i ända?
hihi.. de har ringt oss med, och vårt företags namn är ju inte så himla vanligt.. eller attraktivt för den delen.. så varför skulle NÅGON vara intresserad av det…
Bara bluff… :-)
Tja…….är det s.k. ”tfn-försäljare” som ringer sådär? Alltså, det är väl inte själva hjärnan bakom bluffen som ringer själv? Eller? Såhär tänker jag: Tjejen som ringer måste ha ett jobb. Det enda hon fick var det här skitjobbet. Hon fattar knappt vad det är hon gör. Sen tror jag att hjärnan bakom vet att det går att jtäna pengar på det här, därför gör hjärnan det.
Jaja. Kanske inte den svåraste ekvationen, men så är det nog.
/ sthlm.
Men nu har jag nog missat något. Har inte hört talas om dessa bluffar.
Jag känner en tjej som jobbade på ett liknande bluff-företag när hon var ung. Hon tjänade grymt bra med pengar. Sedan intalade hon sig att de företag de lurade ”hade råd” att förlora ett par tusen på falska fakturor. Och intalade sig att hon hade ett jobb och det var egentligen de som hade hittat på jobbet som bluffade. Hon gjorde bara som hon blev tillsagd.
Idag är hon inte särskilt stolt över den perioden i sitt liv, kan jag säga …
Jag jobbade på en ekonomiavdelning inom landstinget som sommarvikarie. Blev uppringd av ett annonsföretag, tror dom hette ”Lokala delen” eller något sånt.
De hade skickat en blufffaktura på 13000 till en liten vårdcentral för ”publicering i lokaldelen och gula tidningen”, något som små vårdcentraler knappast behöver bekymra sig om själva.
Hade jag varit en normal sommarvikarie så hade det kunna gå illa, eftersom vi sommarvikarier inte har så bra koll. Tyvärr för henne så var jag mkt intresserad av blufffakturor och besökte med jämna mellanrum svarta listan.
Jag möttes av vad som lät som en ung och trevlig tjej som påpekade att vi ”missat” att betala en faktura. Jag förstod direkt vad det var fråga om efter att ha fått uppgifterna om fakturan.
Så jag sa som det var.. ”Du ringer från ett blufföretag och försöker lura av oss pengar, ni är numera spärrade i vårt system och behöver inte ringa eller skicka fler fakturor hit”.
Precis som ovan, knäpptyst i luren.. och sen ett *klick* :)
Helene: jag tror din bild av försäljaren gäller för många. De hittar sätt att stå ut och när de ändå gett sig in i skiten, gäller det att bli bäst på att blåsa folk – det är det som ger belöningen.
Hide: det är så skönt när man är lite påläst och greppar läget! Jag har drivit en liten ”informationskampanj” mot Comitnet resp Yrkesregistret och deras sätt att lura in kunder i värdelösa avtal. Just nu har de varit lugna bland mina kretsar ett tag, men så tar de nya tag… Eftersom jag blivit lite uppsamlingsstation för stories om hur de gör, kan jag se mönstren, vet att det t.ex. inte är en slump att de gör sig till ”kompis” med den de ringer upp och i ren ”bussighet” får kunden att skynda sig att faxa tillbaka ett underskrivet avtal. Sen börjar helvetet om kunden ångrar sig fem minuter senare.