Kattljud

I morse, vid den tiden jag knappt var vaken men ändå var uppe, hördes ett skumt ljud. Fattade först inte om det var radion eller en katt. När det hördes igen så var det aboslut en katt, men ett mycket märkligt läte. Jag kollade i vardagsrummet och där stod lilla Doris med pälshåren rakt ut, stirrade intensivt ut genom fönstret och gjorde sitt bästa för att skrämma grannens katt. Jag försökte hjälpa henne att skrämma grannkatten, men då fick Doris spatt och hoppade rakt upp i den stora blomkrukan med murgröna. Hon var helt galen och gick inte att flytta!

Jag gick ut i köket och hämtade ett glas vatten. Planen var att öppna fönstret och hälla vattnet på grannkatten. Jag hann dock inte göra mer än att öppna fönstret så försvann katten. Därvid hoppade även Doris ner, så vattnet hällde jag i murgrönan istället.

Nu på eftermiddagen sitter jag och skriver. I fåtöljen bredvid ligger Silver. Bäst som det är börjar han att… yla. Va? Katter ylar väl inte, i alla fall ylar de inte så de låter som hundar. Silver låg i fåtöljen, drömde och ylade som en liten hund! Han har helt fel ljud när han sover den katten. En gång låg han och sov under en säng och lät som en mycket trött gammal tant: beklagligt suckande. Om man inte visste att det fanns en katt med mysko ljud i huset, så hade man alltså trott att det låg en gammal tant och sov under sängen. När vi nu har en sådan katt i huset är det följdaktligen helt riskfritt för gamla tanter att gömma sig under våra sängar och sova – vi kommer bara att tro att det är Silver som hörs.