Nattliga ljud i sängkammaren

Man sover tungt och oskyldig i sin trygga säng, då plötsligt…

Jordbävning! Ett obehagligt knakande, sen ljudet av krossat porslin och jag sätter mig käpprätt upp i sängen högst upp i femvåningshuset på Leopoldsgatan i Uppsala. Tänder lampan, men det mesta verkar vara som innan? Går en sväng i min lilla etta. Nä, inget syns. Går tillbaka till sängen och ser i ögonvrån att något ändå är fel. Bokhyllorna har lossat från väggen i ena sidan! Allt lutar olycksbådande utåt och några böcker har fallit ner, varav en krossat en tekopp. Gissa om jag plockade ner böcker snabbt?

Krig! Vaknar av att en bomb exploderar utanför vårt lägenhet på Bondevägen i Växjö. Jag galopperar in till Alice för att rädda henne undan kriget – fast börjar väl under galoppen ana att det kanske ändå inte är krig. Barnet sussar dock sött, hon räds inga småsaker som bomber. Eller åska med blixt och dunder som det egentligen handlade om. Tänkte att jag kanske var litet överdrivet känslig, men… Morgonen efter pratar jag med konstnären som har ateljé i Torpet Hamburg som ligger kanske 40 meter från vår lägenhet. Blixten har slagit ner i en telefonstolpe vid torpet och slagit ut telefonin inkl hans dator. (Roine hade flyttat före oss till Gotland hösten när det här hände)

Oväntat besök? (Här måste jag först berätta att Alice sov över hos en kompis i Kappelshamn) KNACK KNACK KNACK! Hjärtat slog frivolter på både mig och Roine när någon plötsligt knackar på vår sovrumsdörr! Vi samlade ihop oss, var mentalt förberedda på vad som helst från inbrottstjuv till olycksdrabbad granne och sa myndigt: ”Kom in!” In kommer då en febersjuk Alice som mått så dåligt att hon packat ihop grejorna och gått hem mitt i natten.

Spöken? Tccchwiiiing BRAK! Helt bombade av sömn försöker vi fatta vad vi just har hört. Vi tänder lampan, ser inget konstigt i sovrummet. Roine störtar upp ”tänk om takfönstret brustit av all snö?”, men nej, takfönstret precis utanför sovrummet mår så bra så. Han går runt ett varv till i sovrummet, men hittar inget konstigt. ”Gå ner också, säger jag, ibland hörs ljuden från köket så tydligt upp hit”. Han går ner. Jag börjar fundera och reser mig upp för att kolla själv. Upptäcker då att en tavla rasat ner från väggen och landat på bokhyllan strax under. Tavlan har en ståltråd fäst på baksidan som den hängt i och det är ståltråden som lossat. Därav det där tccccchwing-ljudet, som en spänd fiolsträng.

Bonusberättelse från min barndom då vi bodde i Roma:
Brandutryckning Jag väcks av att telefonen ringer. Den står i hallen som ligger utanför mitt sovrum, men också vägg i vägg med sovrummet bredvid där mina föräldrar sover. Jag skyndar mig att svara. Det är brandkåren som ringer, de har släckt en eld i ett sopskåp vid Pressbyråns kiosk, men skulle vilja komma in i kiosken för att försäkra sig om att allt är okej även inuti kiosken. De undrar alltså om min mamma kan låsa upp kiosken åt dem. Okej. Jag går in till mamma och säger: ”Det är från brandkåren”. Mamma störtar upp, vimsig och yrvaken, drar på sig morgonrocken, rusar ner för trappan, öppnar ytterdörren och tittar förvirrad ut i tomma intet. Jag rusar efter och säger. ”Mamma, brandkåren är i TELEFONEN!”