Anställningstrygghetsbyråkrati

Nu har det gått så långt att svenskarna vill försämra anställningstryggheten. Ännu ett exempel på att regler som kommer till i ett gott syfte och sen behöver byråkrater för att upprätthålla ordningen, så småningom övergår till att bli ett byråkratiskt system som missar sitt ursprungliga mål. Vitsen var att vara till hjälp för arbetstagare. Vitsen var inte att arbetsgivare skulle bli rädda för att anställa folk. Om man upplever krångel och krav som en större belastning än vad en anställd kan tillföra, så anställer man inte.

I min bransch frilansar man och samarbetar med andra som frilansar. Var och en har sitt eget företag och sköter sin egen F-skatt. Man förbinder sig inte till eviga relationer, tar inte ansvar för om någon blir sjuk – det ansvaret får man ta för sig själv. På det här sättet är det enkelt att fylla på med den kapacitet som för tillfället behövs.

Men, alla vill inte ha sitt eget företag. Anställningstrygghet måste vara utformad så att den hjälper till att släppa in folk på arbetsplatser, inte vara det som stänger arbetsvilliga ute.