Addicted to internet?
Då och nu talar man om att folk gör sig beroende av internet, som att det rymmer en fara, som att vara beroende av spel eller partydroger. Internet är en teknik som gör information tillgänglig och flyttbar – det är fantastiskt! Det är inte fult att erkänna att man vill ha internet i sitt liv, det är helt normalt. Vem kommer på tanken att döma ut vattenledningar, elektricitet eller hjulet bara för att vi gjort oss beroende av sådana uppfinningar. Det är fantastiskt alltihop.
Internet är min uppslagsbok – när mina syskon var små köpte mamma och pappa Focus Uppslagsverk i flera band för att ge dem tillgång till information. Idag har jag ”Focus” och dagstidningarna i min dator och nästan oändligt mycket mer information.
Mina föräldrar skrev brev, telefonerade och hängde med när det var dags att köpa TV, i början på 60-talet. Idag sköter jag min kontakt med massor av människor, både i jobbet och privat, via e-post, blogg och chat. Jag har kvar min fasta telefon, men använder mobilen minst lika mycket. I ett hörn står faxen och dammar, när den går sönder kommer vi sannolikt inte att köpa en ny fax, men än så länge är den bra att ha.
Det är lätt att förfasa sig över att e-post och chat förändrar språket och sättet att meddela sig, det är lätt att peka ut all farlig och dålig information som finns på nätet – men när jag ser reklam om en ny, receptfri migränmedicin och vill veta vilket det verksamma ämnen är knappar jag in: ”läkemedelsnamnet migrän verksamma”. Det tog bara några sekunder så fanns den rätta länken och en minut senare kunde jag konstatera att jag kände till det verksamma ämnet och att det inte var någon revolution.
Vad betyder det för mänskligheten att vi så snabbt kan skaffa och utvärdera information? Jämför med att skriva läkemedelsnamnet på en lapp, ringa läkaren och kanske apoteket, bli hänvisad kors och tvärs tills någon äntligen hört talas om denna nymodighet och sen 3-7 dagar senare fatta att läkemedlet inte hade någon större betydelse för just mig.
Gör det här att vi lär oss mer idag – eller blir vi bättre på att välja vilken information vi vill ha, så att vi ändå tar in ungefär samma totalmängd information som innan?
Nej det gör att vi inte minns nåt
allt finns ju ändå på nätet
Utan internet hade jag varit helt omedvetet om Åsas existens. Bra eller dåligt?
;-)
Anonym: jag tror att vi blir bättre på att prioritera vad vi måste minnas och vad vi enkelt kan hämta när vi behöver information.
Rex: BRA förstås! :-) Det är kul både att använda internet till att hålla kontakt med de man känner sen innan, men också att man faktiskt får helt nya kontakter via nätet. För de som har begränsade möjligheter till umgänge IRL måste det vara fantastiskt att få tillgång till kommunicerande människor via internet.
Jag är så glad att jag lever just nu i den här tiden! :-)
Ja det tycker jag med. Du har ju övertygat mig och min familj att man måste åka till Gotland i sommar ;-)
Rex: men hur gick det till egentligen? Är det de öde, nattliga, vintervägarna eller Mavens bar i Kappelshamn som drar? Är det bilden med mig som sitter och jobbar på en rauk eller berättelser om folk som bor här, som talar till behovet att få åka hit?
Eller är det bara det enkla att jag råkar ha en blogg och råkar befinna mig på Gotland, vilket gör att jag placerar Gotland högre upp på de mentala prioriteringslistorna?
Jag tror mängden information som finns är större än förut och att den samtidigt är mer tillgänglig gör att vi kan lära oss snabbare om nya saker, om vi vill. Det behöver alltså inte i sig göra att vi kan mer idag. Mängden information som vi lär oss tror jag inte skiljer sig nämnvärt från förr, dock så tror jag att mängden människor som har möjligheten att lära sig lite mer har blivit fler än förr, iaf i detta land.
I soooooooo agree with you, Åsa.
Har själv formulerat mig ungefär som du gör här under en o en halv vecka, när jag väntat på ny del från Bredbandsbolaget………….
/ sthlm.