Nu blev det musik också!
Jag har några låtar som råkat bli inspelade. Nu har jag lagt ut dem på webben ifall någon är nyfiken…
Åsa Mitt i Musiken
10
kommentarer
Roine – Rekordkillen!
FANTASTISKT!!!! Jättebra Åsa!
Jag har suttit och lyssnat med tårar i ögonen, texten passar även in på mig. Du är underbar! Skriv mer, för talang finns ju uppenbart.
Lycka till mer fler låtar. Jag kommer i alla fall att lyssna på dessa många gånger.
Kram Nalle
Och jag kan inte lyssna! Ljudet funkar inte just f.t. på min dator, och några hörlurar hittar jag inte. Men det var väldans så söt Alice (?) är på bilden.
/ sthlm
Nalle: särskilt om man har förlorat sin mamma eller om man kämpar med sin hälsa, så passar förstås låtarna in. Men, jag hoppas att du lyssnar minst en gång till, för redan andra gången händer något i hjärnan så att det blir mer kraft än tårar av sångerna.
Tack för beröm! :-)
Jag ska lyssna många gånger. Gillar dom verkligen
Nalle
”Sista visan till Mamma” är helt klart en favorit.
Den går direkt in i hjärtat.
Min mamma är oxå ”mitt i livet”. Hon fyller 79 inom kort.
Bryter ihop totalt om hon skulle lämna mig nu för hon har så mycket kvar att ge.
Håller just nu på att sätta upp hennes första blogg på blogger.
Jaja… hon är lite galen (släktdrag?), men hon backar fan inte ens för ny teknik den människan.
s-man: min mamma hann precis fylla 79.
Jättekul att din mamma ska ha en blogg! Då vill vi se :-)
Hon har lärt sig att printa ut det hon skriver men inte att spara det i en mapp på datorn. Jag får alltså skriva in hennes alster tills hon lär sig att blogga på riktigt.
Hon skriver ”kåserier” just nu men hon har vaaaaahahahansinnigt många historier som jag vill att hon ska dela med sig av till världen innan hon väljer att går vidare.
Min mamma är den enda personen jag älskar just nu.
//S
Båda mina föräldrar hade många historier att berätta. En del har jag lyckat bevara i minnet, några nedskrivna. Men annars så är det ju så, det försvinner. Även om jag försöker bevara dem, så försvinner sättet de berättade på.
Min pappa var förvånande crazy ibland. Jag skrattade så jag fick tårar i ögonen ibland, fast han egentligen inte sa så mycket. Det var mer tonfallet eller nåt.
Jag hade mycket glädje av mina föräldrar. Nu har jag vant mig ganska bra vid att de inte finns, men det kommer ändå stunder…
Förlorade min pappa när jag var 6 så den enda föräldern jag har kvar är min mamma. Men jag gnäller inte.
Fattar ju att livet har sin gång och försöker få ut det mesta av det med min mamma.
=)
Jag är sladdbarn. Min mamma var 44 när jag föddes och pappa 46. Därför har jag hela mitt vuxna liv varit medveten om att min tid med dem har varit begränsad, så jag har verkligen försökt vara så mycket som möjligt med dem. Vi åkte till Gotland varje sommar och stannade så länge som möjligt – vilket fungerade därför att Roine var lärare och jag skötte vårt företag. Två månader på Gotland brukade det bli, plus någon sväng på hösten eller våren, men självklart varje jul.
Jag ringde hem varje dag. Från början pratade jag mest med mamma, men när hon försvann så blev det förstås pappa.
Nu när de inte finns längre är jag så glad över att jag tog mig den här tiden.