När överklagande blir en sport
På norra Gotland är vi stolta över Fabriken Furillen. Från början var förstås många misstänksamma när Johan Hellström slog sig ner i en övergiven kalkfabrik på den lilla ön Furillen och startade sin verksamhet, som först hade sin grund i fotografering, men som sedan blev ett designhotell. Det är ett av de resmål i Sverige som det skrivs mest om i Europa.
Johan har ytterligare planer för sin verksamhet och allt handlar om att med varsamhet bygga ett antal eremitkojor samt ett par hus för permanetboende. Hela idén bygger på att man vistas på Furillen därför att man vill uppleva den speciella naturen, miljön och avskildhet (fast just på sommaren är Fabriken Furillen en magnet som drar till sig massor av besökare).
Johan har köpt hela Furillen, men där finns också ett antal hus med andra ägare i en liten Furillen-by. En av de ägarna, UH, är något av det värsta man har hört talas om när det gäller att göra överklagande av bygglov till en livsuppgift och tävlingsgren.
Låt mig först klargöra att jag tycker det är självklart att man kan överklaga bygglov. Jag tycker dock att det är synd att själva hanteringen av bygglovsärendet inte är effektivare. Mycket, troligen det mesta, av det som blir överklaganden, borde kunna hanteras innan man fattar beslut om bygglov, när det ges tillfälle för berörda parter att yttra sig. Men, när det nu som i det här fallet slår slint och leder vidare till överdrifter, borde det åtminstone kosta något att lämna in överklaganden. För den som drabbas av överklaganden kostar det nämligen både i tid, engagemang, lust och pengar. När det är ett företag som drabbas, påverkas också arbetstillfällen så att det i slutändan är en minusaffär för hela samhället.
UH lämnar in överklagande på överklagande mot Johans bygglovsansökningar. Det här har pågått sedan Johan kom dit och jag tror att den riktiga upptrappningen började under 2004. För en vecka sedan sa de på radio att UH lämnat in ett nytt överklagande och hon själv tillade ”att hon skulle driva ärendet till högsta instans”. Det gick ett par dagar, sen anmäldes en av de två uppförda eremitkojorna som svartbygge. När jag kollar vidare i det här har tydligen NIO överklaganden lämnats in under förra veckan. NIO.
UH själv framhåller gärna sin merit att hon även driver 20 överklaganden i sin hemkommun Nacka. (Självklart är hon inte ens permanentboende på Furillen). Jag vet inte hur många överklaganden hon lämnat in vad gäller Furillen, men det är uppenbart att det inte är fråga om de vanliga ”skymmer utsikten”-klagomålen. Den här kvinnan sysslar med överkurs. Hon har enligt ryktet t.o.m. startat ett nätverk för personer som vill skydda den enskildes rätt, så att de kan tipsa varandra om fiffiga sätt att överklaga…
Vad är det då hon överklagar? Enligt min mening oftast fantasifulla spekulationer om hur det skulle kunna bli. På gotlandska.se hittade jag ett sammandrag av en överklagan som egentligen var skriven på 5 A4-sidor: det mest slående när jag läser texten är att hon inte på något sätt bemödigat sig om att tala med Johan och frågat honom hur han tänker runt sina planer. När hon t.ex. yttrar sig om permanenthusen som ska bli som en barriär som hindrar folk att njuta av havet och stranden är det bara nonsens. Jag har sett ritningarna, jag har gått med Johan på de tänkta tomterna och Johans ledstjärna är ju att allt ska harmonisera med naturen. De som vill promenera på stranden nedanför kommer att ha husen på långt avstånd – de kommer inte ens att tänka på att det finns hus där!
Som ni förstår kan jag inte skriva om allt UH tar sig för. Resultatet är att byggnadsnämnden drunknar i arbete. De hinner inte med något annat än att kämpa sig igenom UH:s överklaganden. Enligt uppgift gick en handläggare på tidig semester i förra veckan i ren utmattning och en annan är långtidssjukskriven pga den påfrestande arbetssituationen. Det här innebär att UH:s överklaganden dessutom blir en effektiv bromskloss även för alla andras bygglovsansökningar! Bönderna i Rute socken (dit Furillen hör) är vansinniga därför att de inte kan få bygglov ens till de enklaste ligghallar.
Rute Hembygdsförening och LRF har nu gått samman för att göra en motaktion och visa Johan Hellström sitt stöd. Han behöver all uppmuntran han kan få nu. Jag kommer att finnas på plats när aktionen genomförs.
Hur kan det vara demokrati när en enskild person kan ha möjlighet att förstöra så mycket för en företagare som har majoritetens stöd?
Går det inte att prata me människan och förklara allt det här som du skrev om? Kanske har hon inte klart för sig att även andra människor än Johan blir lidande av hennes lilla hobby?
Annars får man väl ta till tuffare aktioner.
Jag har också varit inne på den linjen, men det är förstås redan en del vettiga människor som försökt sig på att föra en dialog med henne utan att det blir någon skillnad.
Det är naturligtvis olyckligt när det blir en konfliktsituation där båda sidor börjar kapprusta. Avsikten med den aktion som ska genomföras är främst att visa att det finns en massa människor som står på Johans sida. Dels för att ge Johan positiv energi, men också för att vis UH att hon inte för majoritetens talan i händelse att hon tror så.