Mitt nyaste och mest oväntade uppdrag?
Nog för att jag är van vid konstiga förfrågningar, men idag blev jag lite full i skratt…
Vi skulle gå på ett café beläget i en kalkugnsruin. På menyn stod goda toast-mackor, precis vad jag var sugen på!
–Vad är toast special? frågade jag den unga cafékillen.
–Mja, det är egentligen med fetaost och soltorkade tomater men… han mumlade något som jag inte riktigt uppfattade och gick i riktning bakom disken och verkade mena att jag skulle följa med.
–Titta här! sa han uppgivet och pekade på smörgåsjärnet. Kom, kolla, det är inte ens teflon, men ändå så har det lossat!
–Ska JAG kolla? undrade jag mycket förvånad. Jag som inte ens visste att jag var smörgåsjärns-inspektör.
Sen stod vi där böjda över smörgåsjärnet, kollade på hur stekytan liksom hade flagat av och diskuterade hur det kunde ha gått till.
–Det kan ju inte vara inbränt fett, eller hur? undrade café-killen.
–Nej, det där är gjutjärn, sade smörgåsjärnsinspektören tvärsäkert, det ser man ute på kanten! Märkligt att ytan kan flaga av från gjutjärn?
–Vi kan inte använda det där och vi ska bara ha öppet den här veckan så vi kommer inte att köpa något nytt nu, så tyvärr, vi kan inte göra någon toast!
–Nähä? Och jag som var så himla sugen på toast! Kan ni inte göra en vanlig macka?
–Men vi FÅR ju inte det! suckade killen aningen förtvivlat.
De har ju alltså vissa regler att följa när de har fik i en ruin utan tillgång till rinnande vatten. Varm macka går an, men inte kall.
–Det finns bullar, tillade han, men det är väl inte så bra att äta istället för lunch…
Roine och den förvånade nyblivne smörgåsjärnsinspektören satte sig i bilen och drog över till Fårö. Där serverades bulgursallad med rökt korv och myntasås till smörgåsjärnsinspektören. Roine beställde ost- och skinkpaj, men fick någon slags vegetarisk paj med champinjoner och broccoli. Det gjorde honom lite förvånad. Smörgåsjärnsinspektören hade dock gjort slut på dagens förvåningsförråd.
Inte illa. Smörgåsjärnsinspektör också!
Du måste stråla en fantastisk pondus när du blir tillfrågad så spontant om saker. :o)
Alltså, jag vet inte om det är pondus, men något som gör att folk vågar fråga, kanske? Om jag är i en affär och det finns biträden i närheten och en kund har en fråga, så är sannolikheten hög för att kunden väljer att fråga mig! Jag hjälper förstås alltid till om jag kan, men ofta undrar jag vad det är som gör att de i mig ser den person de kan be om hjälp.
Så här har det varit hela mitt liv, även under den tid jag hade håret knallgult på ena sidan och chockrosa på den andra och lika färgstarka kläder. Jag skulle troligen kunna gå klädd som en blek svartrockare och ändå få de här frågorna…
Du ligger rätt bra till på Bloggportalen! :)
http://img146.imageshack.us/my.php?image=asabetyg1qm4.jpg
Drysen: OJ! Tack för din observation :-)
Jag tror att folk ser på dig att du är en klok person, det är därför! :-)