Otursförföljd fotografkompis…

Fick följande i min mail ikväll och bad mailskrivaren om tillåtelse att lägga ut berättelsen på min blogg:

”I dag hade jag maximal otur. Fick den strålande idén att låta ett armband av blågröna kristaller, pärlor och guld ligga på en sten vid havet, och så skulle vågorna skölja in över det. Allt skulle bara gnistra i solljuset. När jag skulle åka iväg, var jag så inne i mina inre bilder att jag inte märkte att den ena garagedörren var stängd, så jag backade rakt in i den, med resultatet att den lossnade från väggen och föll av. Hu!

Sen när jag kom till havet hittade jag en jättefin svart sten som jag la armbandet på, tog upp kameran och vips så hade en våg spolat ner armbandet i vattnet! Jag slängde av mig skorna och klev ut i vattnet och letade och letade säkert över en halvtimme utan resultat. Och blev naturligtvis plaskblöt upp till midjan i mina jeans.

Och sen, så tappade jag mina glasögon på stranden och trampade på dem så att de gick i bitar. Kan du fatta! Undrar vad den matematiska sannolikheten är att något sådant kan inträffa på drygt en timme…

Skall göra ett försök till i morgon och se om armbandet kan ha spolats upp på land. Vad skall min uppdragsgivare tänka! Täcker drulleförsäkring detta? Hu, hu! Hur har du det?”