Kassettbandsångest
För någon månad sedan packade jag in alla våra LP-skivor i bilen och körde ner till Gangvide Farm. Vi har ju inte längre någon utrustning att spela LP-skivor på. Skulle andan falla på så kan vi nu i värsta, mest desperata fallet åka till Gangvide och lyssna på våra gamla skivor i deras vinylhörna.
Idag har jag sorterat kassettband. Ångest. All den här musiken som vi inte längre kan spela! Åååååååh. Kassettband var redan från start en jobbig konstruktion – när kassettbandspelare gick sönder sa det slörp och så tuggade den i sig ett stycke band som sedan försiktigt, försiktigt fick trasslas ut igen. I det här huset har vi för närvarande blott en manick man kan spela kassettband på, en ”freestyle”. En del av kassetterna är lätta att stuva undan, särskilt de som vi ändå inhandlat i digital version på iTunes. Men somliga band svider i hjärtat.
Bland banden jag ändå sparar finns Karin Ljungmans ”Det är hårt att va hund”-band. Tänk så ofta vi spelade det när Alice var liten! Sen är det en del inspelningar från när jag medverkat i radio och pratat om migrän – vet inte riktigt vitsen med att spara dem, för det är ju inget jag sitter och lyssnar på om och om igen precis. Även om något barnbarnsbarn hittar banden så lär det ju inte finnas fungerande kassettbandspelare…
Ett band som jag verkligen vill hitta är ett band där mormor läser en egen berättelse på Närpesmål. Jag vet precis hur hon lät, men har inte tillräckligt bra koll på de exakta orden för att kunna återge dem i text. Det bandet hittade jag när vi städade ur pappas hus hösten 2004, men jag vet inte var jag har lagt det.
Nu undrar jag bara: är det meningen att vi ska slänga alla de här banden? Finns det verkligen ingen som vill ha gamla kassettband?
Nä släng dom inte. Finns säkert nån samlare som vill köpa kassettbanden. Det är ju en raritet nu. Annonsera och sälj dom.
Stenkakor finns ju kvar i speciella affärer för samlare, så varför inte kassettband. Men det är klart – banden som är personliga är säkert inte så kul för nån annan. Spara dom som svider i hjärtat att kasta, och sälj resten.
var uppe hos brorsan för 2 veckor sedan o han var i slängningstagen…som tur är övervakade hans fru allt som kulle slängas (o han beklagade sig över detta!) o fann där en 2 timmars intervju med mormor av min mamma (båda avldina) från typ 1982 om mormors liv i rösered på 1900-talets början samt alla deras reseäventyr som de spelat in på deras resa live från bla australien/kanada/alaska…du skulle sett hans min när frun frågade hur han tänkte när han skulle slänga detta…?!…:D
Nalle: Jag tror att kassettband generellt sett håller för dålig kvalitet för att folk ska vilja samla på dem. Fast jag kan ha fel.
Zanza: Jag är den ständige övervakaren här i huset. Jag fattar inte hur de andra två i familjen tänker när de bara swischar iväg saker och kläder utan minsta fundering. Något som jag knappt kan slänga alls är böcker. I hela mitt liv har jag bara slängt kanske tio böcker, riktigt irriterande, dåliga och meningslösa böcker.
Spara de band som din röst hörs på, intervjuer och sånt. Kan vara koolt att spara dem för eftervärlden, resten är väl bara att skicka väl?
För precis som Zansa menade, så skulle det vara skitkul att hitta mormors röst någonstans, bevarad för all framtid.
Kassettband är väl mest bara s..t, men innehållet på dem är ju guld värt ibland. Synd att du bor så långt bort annars hade jag kunna erbjuda dig att föra över guldklimparna till CD, med digital brustvätt & allt möjligt. Har jag gjort med många värdefulla inspelningar.
Rex: hm… Fast det måste ju verkligen vara guldklimpar om det ska vara värt besväret alltså. OM jag hittar det där mormorsbandet så ska jag nog slå till och lägga en slant på att rädda innehållet.