I hemmets lugna vrå

Nu är vi hemma i Kappelshamn igen. Det händer att vi då och då saknar storstan. Alla affärer, så många olika matställen, alla människor, pulsen…

Men så svirrar vi runt en runda i Stockholm City där ingen har tid att slå in paket och knappt någon ens lämnar med omslagspapper och servitriserna ger blanka fanken i att vårt bord är kletigt och överbelamrat med halvfyllda glas och tar oss sedan till Farsta Centrum där Roine skickar ut oss från bilen så att han kan fastna i bilkaoset på parkeringen helt på egen hand och i snurrdörren vid en av de miljarder entréerna faller en farbror och slår sig i huvudet så att det blöder och damen i den öde affären sitter och glor i sin dator och nej man kan inte betala med kort och vaddå slå in paket medan du tar ut pengar? Nej sånt gör vi inte här.

På juldagen är vi på Heron City och jag gillar verkligen sådana där ”mattorg” där var och en kan köpa den mat man gillar från olika snabbmatsställen (asiatiskt, indiskt, grekiskt etc) och sen efter bion köper vi kaffe latte, capuccino och steamer på ett ställe där personalen är förvånande trevlig och serviceminded. Sånt blir jag glad av.

Men i Stockholm är det så långa transportsträckor! Vad man än ska göra tar det en ruskig tid att förflytta sig och alla de steg man tar för att förflytta sig från pendeltåget till Sergels Torg är ungefär vad man gör av med på en hel promenad i Visby Innerstad. Här på Gotland tycker många att vi bort långt från Visby, det tar ju 40 minuter att ta sig ut till oss. I Stockholm finns det väl knappt någonstans man kan ta sig utan att det tar en timme?

När jag var liten var flerfamiljshus exotiskt. Det var annorlunda att kliva in i en lägenhet med brevinkast i dörren, balkong, plastlister (jo, det var så då) och grannar som man inte fick störa efter klockan tio på kvällen. Men idag när jag ser hus vid hus vid hus och förnimmer dess innevånare associerar jag mer till myrkolonier. Det känns för trångt.

I onsdags eftermiddag kom vi hem till Kappelshamn och körde in i den lugna idyllen vid havet. Här finns rymd och frihet. I mitt kök lyser solen in och utanför står barn och matar hästar med gräs. Idag kan man bo på landet och ändå ha tillgång till ett stort utbud av varor via internet. Man kan skaffa kompisar och behålla kompisar via internet. Man kan sköta många jobb på distans. Bor man på Gotland så får man varje år uppleva hur besöksnäringen ruskar om alla öbor på gott och ont, men mest gott. Tack vare alla turister har vi t.ex. mycket hög klass på många av våra restauranger.

Jag har valt min boplats. Var skulle jag kunna bo bättre än på Gotland?

8 kommentarer
  1. Anonymous
    Anonymous says:

    Förslag till åtminstonde lika hög klass på boendet: Stenkastet utanför Bälinge (Uppsala). Vi har skogen som närmsta granne och tittar mellan träden ser man hästar som går och betar i en hage. Om man ligger vaken om nätterna kan man ligga och titta på trädtopparna som rör sig i vinden och stjärnorna som blinkar och lyssna till kattugglan som hoar.

    Vi valde också att flytta från storstaden och det är det bästa vi gjort. Precis som du säger finns storstaden kvar, det är bara att åka in om man fylls av längtan av den, men det är här ute vi har vårt ”bo”.

    Hälsningar

    /elin i Björken

  2. Rex
    Rex says:

    Du menar inte att du varit i Farsta Centrum utan att bjuda in er på en kopp kaffe hos oss? Det är ju för böveln gångavstånd till mitt residens. Men ni lantbor kanske är för fina för oss i förorten?
    ;-)

  3. Åsa Mitt i Världen
    Åsa Mitt i Världen says:

    Rex: oooops – missade vi det? Åååååååååh… Nästa gång vi kommer till Farsta Centrum så hoppar jag och Alice ur bilen direkt och så låter vi Roine med bil fortsätta i omloppsbanan runt parkeringen medan vi är sociala och pimplar kaffe i residenset! :-)

Kommentarer ej möjligt!