Man kan inte vara populär jämt
Katterna smyger runt här hemma och blänger på mig. De tycker att jag är galen och elak. Här kommer de glada i hågen in i köket och tror att det ska vankas kvällsmat. Istället, får de för tredje dagen i rad en massa äckligt smet i pälsen! ”Hallå, skärp dig”, suckar de trött.
Så snart de kommit ner på golvet igen smyger de iväg så långt bort från mig som möjligt. Det tar lång stund innan de är särskilt intresserade av maten som jag sedan verkligen ställt fram.
Vadan denna galenskap? Jo, jag tyckte det var dags för en kur med maskmedel och förra gången upptäckte jag metoden att mosa tabletterna, röra ut i grädde och smeta ut på pälsen så att de renliga katterna sen slickar i sig alltihop när de tvättar sig.
Den här gången väcktes tydligen minnet av förra gången till liv i katterna. Jag tror inte det blir någon fler gång med pälsmetoden. Nästa gång måste jag få katterna att svälja tabletterna.
Pysen genomskådade alla grepp, så de sista åren var det upp på diskbänken och tvinga upp munnen och ner med tabletten. han var inte ens sur på slutet!
Ronnie