Kan du inte bara svara?
Varför ska det vara så svårt att berätta vad du gjorde på annandagen 2004, Lars Danielsson? Vad är så hemligt att du håller fast vid dina virriga, töntiga förklaringar som ändå ingen tror på? Hur kan det vara bättre att fortsätta att sväva på målet än att SÄGA SANNINGEN?
Finns det någon som har en hållhake på dig, Lars D? Är du utsatt för en komplott? Är det någon som måste skyddas? Vad det än är så måste väl gränsen vara nådd för hur länge du ska/måste/kan hålla tyst?
De här frågorna har hängt i luften i två år nu. Den som blir mest misstänkliggjord är du själv, Lars D. Är det verkligen värt det?
Samtidigt som det känns som att jag verkligen inte orkar med det här tramseriet längre, så måste det ju nå fram till en punkt då vi får veta sanningen.
Det har dribblats så mkt fram och tillbaka så man fattar ju ingenting av det där längre.
Han hade säkert en tjej på rummet ;-)