Riskfria Sverige

Vi har under flera år fått lära oss att faran med kärnkraft är de kärnkraftsverk som andra länder har. Länder som inte är så petnoga som vi i paragrafryttarnas superreglerade Sverige är. Men de senaste veckorna har alarmerande uppgifter om säkerhetsbrister på våra kärnkraftsverk duggat tätt. Idag har de ytterligare en sådan nyhet på Sveriges Radio.

Var eller när började det gå fel? Hur gick det till när de anställda på kärnkraftverken började tappa respekten? Är det så att man i längden inte kan ha sådana jobb utan att tappa respekten, därför att man sänker garden när inget händer? Man börjar tänja på gränserna lite. Tar en öl på jobbet. Röker på platser där det är förbjudet. Tröttnar på att byta packningar…

Svenska Dagbladet har publicerat en rad artiklar som handlar om hur vi i jakten på trygghet blir mer otrygga:
Jakten på trygghet gör oss otrygga
Idag får barnen varken slå sig eller förlora – här finns länkar till alla artiklar i serien.

Hur hänger det ihop? Hur kan vi både vara ett land där man slarvar med säkerheten på kärnkraftverken och ett land där vi förbjuder barn att ha iskana på skolgården ”därför att någon kan slå sig”. Finns det något samband?

Kanske behöver vi alla ett litet mått av fara för att känna att vi har handlingsberedskap, att vi har inre redskap att bemöta verklig fara med och att vi utan de redskapen blir otrygga? Kanske är det just så att de som jobbar på kärnkraftverk känner sig extremt otrygga när de lever i så hårda regelverk att de går med så hård inre anspänning inför den STORA FARAN att de helt enkelt måste testa gränserna lite? ”Kolla, jag röker här fast man inte får och det händer ju inget!” Behöver de som jobbar på kärnkraftverk alltså sunda sätt att skapa inre trygghet, för att de ska klara den psykiska anspänning det innebär att jobba så nära något så oerhört farligt?

Faran är i så fall inte att de känner sig för trygga, utan att de genom att bryta mot reglerna vaggar in sig själva i en falsk trygghet därför att deras inre rädslor är så starka att de inte står ut annars.