Tarmbakterier och knarkglamour

Jag undrar hur de som missbrukar narkotika lyckas bygga upp så starka försvar eller rättfärdiganden att de helt klarar att bortse från faktumet att det smugglas knark i nedsvalda kondomer? Alla ungdomar som i sin jakt på självständighet, vuxenhet och glamour tycker att det ballaste av allt vore att ta amfetamin eller kokain – hur kan de få glamouren att gå ihop med vetskapen om att knarket mycket väl kan ha befunnit sig i någons tarm och sedan skitits ut?

Finns det något annat vi skulle acceptera att sätta i oss via dryck, injektioner eller slemhinnor om vi visste att det fraktats i en kondom i en tarm? Proteinpulver, chokladpudding eller kanske fin ansiktskräm – ”Fina grejor det här, jag lyckades smuggla ut ett parti…”

Det är inte så konstigt att tarmbakterier hamnat i amfetamin som några dragit i sig i Norrköping – det konstiga är att vi inte ser sådana här rubriker oftare. Tänk själv: någon har just skitit ut ett gäng kondomer med amfetamin och nu måste pulvret ut ur förpackningen på något sätt. Det är väl klart att de tvättar förpackningen, men det är lika självklart att det måste vara oerhört svårt att garantera att inga tarmbakterier kommer in i pulvret. Det är knappast något som Livsmedelsverket eller Läkemedelsverket skulle godkänna som transportmetod.

Jag antar att de som missbrukar narkotika intalar sig att just deras knark kommit in i landet på något fräscht sätt, lite snyggt förpackat i en attachéväska kanske? Men de kan ju aldrig vara säkra på vad en illegal drog tagit för vägar på sin resa från tillverkare till missbrukare. Aldrig.