Den manliga hjärnans vita fläck?

(Alltså, det finns säkert kvinnor som också tänker på det här viset, men jag tror nog att de flesta förstår vilken typ av manlig personlighet jag syftar till i det här inlägget.)

Om man vill se prov på den sämsta delen av manlig logik ska man kolla hur somliga män argumenterar om trafiksäkerhet. På fullt allvar lägger de fram argument som:
–Det är inte den höga hastigheten som dödar, det är folk som kör för sakta som orsakar olyckor.

Hallå? Om alla bilar stod still skulle vi inte ha några bilolyckor. Även ett litet barn förstår att det krävs rörelse för att åstadkomma en krock. Små barn förstår också att ju mer fart en liten leksaksbil har, med desto större kraft kommer den att krocka in i ett föremål som korsar dess väg. Men någonstans på väg upp till vuxen går testosteronet in i ganska många mäns hjärnor och får dem att tro att att bilolyckor inte har så mycket med hastighet att göra, i alla fall inte så mycket att det är någon vits med att försöka påverka olycksfrekvensen med hastighetsgränser och hastighetskontroller.

De här männen tycks tro att trafik är ett välregisserat datorspel där allt handlar om att ta sig snabbast från punkt A till B. I verkliga livet finns dock faktorer som C-barn på cykel, D-jagande hund, E-traktor med släp, F-bilförare som blir akut sjuk, G-bil som får punktering, H-fallande träd osv. Variationerna på vad som verkligen kan hända när man är ute och kör är oändlig. Det spelar ingen roll hur bra du själv är på att köra bil om det plötsligt dimper ner en ko från ovan. Det är dock mer vanligt att man råkar på en traktor, en långsam bilförare eller en galen filbytare. Det ingår i att köra bil. Det hjälper inte att bli arg på de som inte gör så som man själv tycker att man ska göra i trafiken. De kommer nämligen med stor sannolikhet att fortsätta att göra på sitt sätt.

En man jag känner körde på en älg. (Förstås inte på Gotland, vi har inga älgar). Älgen tog höger fram på bilen, så vindrutan klarade sig.
-Fatta vilken tur det var att jag körde så fort, sa mannen. Om jag hade kört lagenliga 110 så hade älgen hunnit ut längre på vägen och då hade vindrutan gått sönder!

Ja, just… Om han hade kört 110 eller kanske 90 så hade ju rent av älgen kunnat ta sig en promenad över vägen i frid och ro och slippa att bli påkörd just den dagen. Det är i sammanhanget helt ointressant att spekulera i var älgen hade träffat bilen i olika hastigheter, för det kanske fanns fem älgar till som korsade vägen den här kvällen? Det enda som är intressant är hur krocken blev när väl situationen uppstod och då är det ganska enkelt att konstatera att kraften i krocken hade minskat om mannen hållit lägre hastighet.

Jag tycker det är toppen att det finns hastighetsbegränsningar för det är hur enkelt som helst att glömma bort sig och dra på lite extra. Det är ingen konst alls att köra för fort. Det svåra är att vara så uppmärksam att man faktiskt följer hastighetsbegränsningarna. Om folk inte klarar att registrera hastighetsskyltarna kan man undra över hur de klarar att se andra saker som dyker upp längs vägen. Om man slutar bry sig om somliga skyltar, vad blir det kvar sen?