Kvitt eller dubbelt?
Det börjar dra ihop sig till beslut om huruvida Nordkalk ska få bryta kalksten på ett nytt område på norra Gotland eller inte. Turerna har varit många. Naturskyddsintressen står mot riksintresset av den här kalkstenen som har perfekta egenskaper för stålindustrin runt Östersjön. Om inte Nordkalk får tillstånd att bryta på det nya området, kommer brytningen att räcka till 2009–2010. Sen är det stopp.
I ena vågskålen finns skyddade sällsynta växter, grundvattenfrågan (som redan är ett problem på norra Gotland) och att slippa ännu ett stort sår i den gotländska berggrunden. I den andra vågskålen finns ca 100 arbetstillfällen och värdet av Nordkalks inköp av varor och tjänster från lokala företag, vilket handlar om ca 16 miljoner per år.
I förra veckan hade jag och några till i UNGs styrelse möte med Henrik Grind på Nordkalk. Det var mycket intressant och Henrik var optimistisk. Nordkalk besitter mycket kunskap. De är inte själva intresserade av att få in saltvatten i ett kalkbrott, eftersom det skulle innebära att de i vilket fall måste avbryta brytningen – sätt det i relation till att de måste investera några hundra miljoner för att ens kunna börja med brytningen, bland annat kostar transportbanden oerhört mycket att bygga upp. De har inte så mycket att vinna på att starta brytning på en plats där de förstör grundvattnet.
Jag är tacksam att jag slipper fatta beslut i den här frågan, de förnuftsmässiga, rationella skälen finns det många bud om. Om jag känner efter i magen, känns det fel att bryta upp ännu ett kalkbrott på vår vackra ö. Kalkstenen är uppbyggd av korallrev och fossiler som färdats från ekvatorn till nuvarande läge. De bildades för 450 miljoner år sedan. Visst kan man till viss del omvandla nedlagda kalkbrott till spännande platser att vistas på, men vi får aldrig tillbaka det som brutits loss.
Å andra sidan, varifrån ska stålindustrin ta sin kalksten om Gotland slutar leverera? Hur långt måste stenen transporteras då? Vilka miljökonsekvenser får det? Den här frågan har hur många dimensioner som helst.
Ja, jag är också glad att slippa ta beslut i såna frågor. När man bor i Uppland är det lätt att säga ”Spar naturen”. Arbetstillfällen växer inte på trän på Gotland. Å andra sidan, tänker man lite längre så spelar arbetstillfällen under några decennier ingen roll eftersom naturskador består för evigt, typ.
Nä, det är ingen lätt fråga…
Usch vilken virrig kommentar ovan. Jag får skylla på att jag inte är riktigt återställd ännu.
Ja, sjutton vad sådana frågor (miljö kontra intressen här och nu) är snart när omöjliga att ta ställning till. När jag pluggade var en av de natuturliga inriktningarna att satsa på domarbanan. Men det var ett helt omöjligt val för mig. Kan bara inte avgöra vad som är rätt eller fel när det gäller andras handlingar och val (självklart inte i helt klara avskyvärda fall). Annars har jag inga problem att fatta beslut, o speciellt inte om de bara berör mig själv. Men i det mera stora frågorna…säger jag bara…usch!/Malla