Frusna katter med överskottsenergi

Ibland vågar de sig ut, katterna, fast temperaturen gått ner under nollstrecket. Men maken till frusna katter har jag nog aldrig haft. När jag var liten hade jag en katt som hette Titti. Hon älskade att busa i snön. Jag fick bygga små snöborgar åt henne som hon raserade med ett snärtigt skutt rakt in genom porten, så att allt rasade över henne. Sen satt hon tålmodigt och väntade på att jag skulle bygga upp snöborgen igen…

Katten Silver har dock aldrig varit förtjust i snö och kyla, trots att han har en skön tjock och tät päls. Häromdagen skulle han ut och så snart jag stängt dörren fick han världens köldchock och började skrika som att det gällde livet – varpå jag släppte in honom igen. Det kan inte ha varit kallare än -1°. Kan eventuellt ha varit ett par grader över plus också. Pinsamt.

Katten Doris är klenare. Hon är verkligen en frusen katt hela hon, men trots det tycker hon det är så kul att vara ute att hon kastar sig ut, blir genomfrusen, måste in och söker då upp något varmt som människor, filtar eller element. Just nu, i den oerhörda kylan av -1°, går hon inte ut alls.

De här katterna behöver vara ute och kuta för att bli av med sin överskottsenergi, för annars tar de ut den på något annat. De ger sig ut på busiga upptäcksfärder i huset och ser allt med nya ögon. Vi har under minst en månad haft en samling med stenar, snäckskal, små får och lite annat ”skrot” i trapp-fönstret. Katterna har inte brytt sig ett dugg. Men häromdagen hördes ett konstigt ljud. Någon timme senare såg jag att katterna rört till i samlingen, samt fått ner ett musselskal i trappan. Precis nyss hördes ett ovant skrammel från trapphuset – det var Silver som med skyldig min pillrade ner ett snäckskal.