Blåsig rapport
Burr så det blåser och drar kallt. Jag eldar i spisen och har dubbla filtar över benen när jag sitter i soffan.
Roine och Alice är i Växjö. Jag har jobbat i stan veckans tre helgfria dagar, men det är då sannerligen inte någon hög jobbaktivitet på arbetsplatserna, samtidigt som många verkar hjärtligt less på att helg-dega. En kille kom förbi arbetsplatsen idag och sa att han längtade till måndag då han äntligen skulle få sätta igång och jobba. En tjej jag träffade hade just börjat sitt nya jobb och var så sugen på att få hugga i, men vad hon än skulle ta tag i, så gick det inte att få tag på folk…
Ja ja, på måndag sätter det fart på alla arbetsplatser. Folk kommer tillbaka i sina rutiner. Och faktiskt blir ju dagarna lite ljusare för var dag.
Ja, jag är också riktigt, riktigt sugen på att sätta tänderna i jobbet, men träffade en läkare idag som ville jag skulle vara hemma nästa vecka och vila. VILA???
Elin: ja, man kan undra över de som tror att målet är att vara så mycket ledig som möjligt, helst heltidsledig. Alla börjar väl skapa sina rutiner, skaffa sig saker att göra och kanske t.o.m. startar upp privata projekt om de är lediga tillräckligt länge? Eller? Om man exakt BARA är ledig så blir man ett kolli och det är väl ändå inte vad man är ute efter? Men vill väl känna sig pigg och glad?
Så, ligger ledighetskänslan i att få styra sig själv? Då kan man bli egen företagare… fast, det innebär förstås att man ändå skaffar sig förpliktelser mot andra än sig själv. Men så länge vi lever i en värld som innefattar andra, så kommer vi aldrig ifrån en del förpliktelser.
Är det inte egentligen samma sak alltihop, man bara byter spelplan ibland?
Byta spelplan var mycket klokt sagt. DET är vad jag behöver, inte vara hemma och vänta på att familjen ska komma hem. Tack!