Ett ögonblicks bus
Vårt hus är byggt så att sovrummet ligger innanför det rum vi har som kontor uppe. När vi inte är hemma på dagarna brukar vi låta sängen vara utan överkast med täckena uppvikta och så har vi sovrumsdörren öppen så att det blir vädrat, men dörren till kontoret stängd, så att katterna inte kan komma in. Roine är ju nämligen allergisk.
Nyss satte jag mig för att snabbt fixa med lite pengatransaktioner där uppe i kontorshörnan och då hade jag kontorsdörren öppen och tänkte inte på att sovrumsdörren var öppen. När jag var klar fick jag en liten aning om att katterna kanske gått förbi. Alltså går jag till sovrummet…
Jodå. Där satt katten Silver och pöste på Roines dubbelvikta täcke.
-Nu var du snabb, sa jag medan jag jagade ut honom. Så föll mina ögon på en lång, smal hårig grej, misstänkt likt en svans, som stack ut under mitt dubbelvikta täcke: Doris! Hon hade minsann tagit sig in i mysigaste täckesgrottan.
Ibland är de verkligen ett högeffektivt bus-team.
Samarbete! Det är bevis på intelligens!