Klafs klafs
Idag har jag klafsat runt i lera och fotograferat. På vägen dit ringde kvinnan som skulle visa mig runt och undrade om jag hade stövlar med mig. Det hade jag inte. Som tur var kunde hon fixa ett par stövlar åt mig.
Sen har jag försökt ta bilder från en byggarbetsplats som ändå på något sätt ska se trevliga ut… Inte så väldigt enkelt. Ett tag stod jag i så där mycket lera att det var risk för att stövlarna skulle stå kvar om jag gick därifrån lite för snabbt.
Åh härliga barndom när man på våren gick ut på leråkrarna och tävlande vem som skulle komma längst innan man fastnade.
Det var några gånger när vuxna fick lägga ut stegar på åkern för att kunna ta sig ut och hämta oss.
Vi gick hem och grät en skvätt och sen ”upp i sadeln igen”. Ingen av oss hade ju nått andra sidan av åkern…. Ingen av oss lyckades någonsin med denna bedrift…
Björk-Elin: de få jag har berättat det här för idag har alla börjat sucka lyckligt om barndomen :-)
Man kanske borde sälja ler-klafsande som en upplevelse?
Ha ha! Ja, som typ ”överlevnadskurs” eller ”äventyr”?
Eller kanske som en njutning?
:-)