Effektiv gravsättning?

Hur tänkte de när de började med rutinen att krossa locken på kistor som gravsätts? Någon måste ha börjat med metoden. Någon som var övernitisk vad gällde ordningen på kyrkogården i det man kan se ovan jord, men som missat att kyrkogården finns till för de döda. En person som så till den milda grad retat upp sig på att jorden sjunker ihop efter en tid att han ville förebygga det för att slippa det svåra arbetet med att fylla på två kärror jord? När jag läser artiklarna i Gotlands Tidningar och Gotlands Allehanda så framkommer det att det bara handlar om två kärror jord. Om man har hand om en hel kyrkogård kan inte två kärror jord vara något större besvär.

Dessutom måste väl kistan och kroppen multna och säcka ihop även om kistlocket är krossat – så det är knappast ens två kärror jord de vinner på metoden. Det kanske bara är en eller en halv kärra jord mindre det handlar om…

När jag läser artiklarna om hur man sköter gravsättningarna på Gotland så finns inga konstigheter. De gör så som jag förväntat mig. Jag kan fatta att det ibland uppstår situationer då de måste ner i graven fast kistan är där och att de då kan trampa igenom kistlocket – men det är stor skillnad på att vara varsam och ändå råka trampa igenom, mot att med beräkning ta en grävskopa och krossa locket.

Nu hoppas jag att man konsekvent slutar med grävskopemetoden överallt. Begrav den och släpp aldrig upp den igen.